Trots att kylan vittnar om att det ännu är vinter trillar vårens böcker in hos oss på dagensbokredaktionen. Imorgon skriver vi om en av vårens mest efterlängtade böcker, Sara Stridsbergs pjäser i samlingen Medealand och andra pjäser. Camilla säger att hon älskar den här intellektuella och intertextuella dramatiken och ger Medealand toppbetyg. Det kan också […][...]

De senaste tio åren har jag flyttat elva gånger, flyttarna hem till mamma i glappen mellan lägenheterna ej inräknade. Jag har bott i allt från kollektiv till studentrum, ensam, som sambo, i andra hand i fullt möblerade lägenheter till inneboende i ett rum på knappa 7 kvm. Det är inget extremt, det är så bostadsmarknaden […][...]

Jag bor litet, alldeles för litet, och har alldeles för många böcker för min lilla boyta. Därav har diverse mer eller mindre kreativa lösningar för böckernas boende blivit nödvändiga. Det här är min aktuellthylla. Här ställer jag böcker jag nyligen läst, böcker jag tycker extra mycket om eller som har fina omslag. Jag är i […][...]

Det ska sägas med det samma, jag är en oerfaren skräckboksläsare. För mig hör skräck mer ihop med film och tonåren, när man om fredagkvällarna försvann bakom en kudde med en kompis och godis. För att skrämma liv i tillvaron. Bortsett från hajpen kring John Ajvide Lindqvists Låt den rätta komma in, för vad som […][...]

När jag skriver mina romaner kan jag verkligen förstå lockelsen i att tända eld på någonting. De första trevande lågornas lyster, hettan och glöden som speglar sig i förstörarens ögon och slutligen eldens vansinne som utplånar allting omkring sig. Det finns ingenting så vackert som en skogsbrand eller en åker som brinner, i det ödsliga […][...]

Sextiofyra sidor tunn. Svart omslag och en bild som ser ut som någon sorts akvarellteckning med svarta färgstråk som rinner in i varandra, som vatten, eller som någon sorts flytande själar. ”Till Lyosha och dom andra ensamma pojkarna” står det på sidan innan själva historien börjar. Jag har inte läst något om boken innan och […][...]

”En elefant glömmer aldrig” trumpetar Överste Hathi stolt i Djungelboken. Eller ja, den disneyfierade filmen baserad på Kiplings kolonialismromantik. Det kan sägas så enkelt: människan uppfann vildmarken. På naturhistoriska muséet i Göteborg sitter Mattias Hagberg framför elefanten. Det är en uppstoppad elefant som anses vara ett mästerverk; skjuten av David Sjölander i Afrika 1948 och […][...]

Livet i det här samhället är – i bästa fall – skittråkigt, och ingen aspekt av det är över huvud taget relevant för kvinnor. För civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa total automatisering, och förstöra det manliga könet. Valerie Solanas – innan hon blev föremål för Sara […][...]

Dagarna blir fortfarande mörkare och mörkare, ett säkert tecken på att året börjar gå mot sitt slut. Det gör också bokåret. Ett år som självklart har bjudit oss på många fantastiska läsupplevelser. Det har varit ett år då vi tycker att förväntningarna på både debutanter och etablerade författare har levt upp till det vi på […][...]

Här på redaktionen har vi inte mycket mer än hunnit smälta Nobelpristillkännagivandet,uppståndelsen och högtidligheten detta medför innan det är dags för att utse vinnaren av nästa litteraturpris i och med att nomineringarna till Augustpriset presenterades idag. Vinnaren presenteras sedan den 22 november. För mig känns Augustpriset alltid mycket viktigare och intressantare än Nobelpriset, för att […][...]