Det är inte en roman utan visst tuggmotstånd, Regina Porters Resenärerna. Den inleds med en personförteckning på 35 karaktärer som handlingen kretsar kring och första kapitlet är en fragmentarisk sammanfattning av en människas liv, inklusive ”påstruket akrobatiskt sex” och ett recept på ”högrevsfrossa” från 1959. Ärligt talat är jag nästan beredd att ge upp där. […][...]

Några få år framåt i tiden har den radikala nationalismen helt tagit över i Europa och vi befinner oss i ett Tyskland där partiet De Myndiga Medborgarna håller på att frånta de delstatliga nivåerna all makt. Här lever Britta familjeliv med man och dotter i en genomtänkt och avskalad villa och driver ett framgångsrikt företag […][...]

På Deenas sjuttonårsdag försvinner hennes betydligt äldre storasyster Mandy. Drunknad, troligen med flit menar omgivningen och begraver en tom kista. Men Deena vet inom sig att det inte stämmer. Mandys försvinnande måste vara relaterat till den släktförbannelse hon började svamla om senast de sågs, när Deena berättat att hon av misstag råkat komma ut som […][...]

Fakta, fakta, fakta. Det är vad som pläderas för, vad som ska läras ut i den skolsal där romanen Hårda tider tar sin början. Stadens ledande herrar är rörande överens. Här ska inte vara några sagor, någon fantasi, några känslor, egna tankar eller andra flummerier. Tidens anda är rationell. Den tillhör fabrikerna, de höga, rökspyende […][...]

Jag flyter fram genom Stockholm på fyrans buss och lämnar spår efter mig genom den öppna springan i fönstret. Mina andetag letar sig ut och gifter sig med sushiångorna som fyller gatan. Min saliv i symbios med kokt ris och döda, rosa fiskar. På fönsterrutan finns några pärlor av svett kvar när jag går av […][...]

Kalsong-Johan. Det är nidnamnet jag har förärats av grannarna ovanför. Rätt mysigt och inte alls elakt. De har sina problem varför vi inte förmått ringa störningsjouren tillräckligt många gånger för att få dem vräkta. Jag och min fru är antagligen garanterade en plats vid Guds högra sida. Det händer naturligtvis att man får nog; att […][...]

En ung kvinna åker fyrans buss runt staden, eller, egentligen är det oftare så att hon inte åker fyrans buss men det beskrivs ändå som ett undantag. Hon åker buss eller går eller cyklar till de olika geografiska punkterna i Stockholms innerstad där hon gör sitt bästa för att ge sig hän, andligen eller lekamligen. […][...]

Sofia växer upp med sin mamma Rose som har oförklarliga symptom sen många år tillbaka – Rose fötter domnar bort och hon blir vissa dagar helt förlamad. För att hitta vad som är fel åker Sofia och Rose till en klinik i Spanien där en läkare, doktor Gómez, gör alternativa studier inom ortopedi. Dr Gómez […][...]

Tänk dig att du lever i ett rätt trist äktenskap. Det mesta går på slentrian och ni umgås mest via barnen. Du har skaffat dig en älskare. Han lever också i en relation men ni ses i hans övernattningslägenhet och har bra sex och flyr tristessen. Du skyller på kolonilotten när din man frågar vad […][...]

Om det regnar i Ahvaz är romanen jag önskar jag läst när jag var 17 år och så kär att jag stannade i en relation där den andra redan lämnat. Kanske hade huvudpersonen Avas självsäkra, övertygande personlighet skänkt mig tröst i mitt eget agerande då. Kanske hade Avas avsaknad av förödmjukelse inspirerat mig till att […][...]