Gunnhild Øyehaug beskrivs av sitt svenska förlag som en av Norges mest egensinniga författare. I novellsamlingen Onda blommor, den tredje av Øyehaugs böcker som finns översatt till svenska, visar hon i allra högsta grad prov på detta. Den nätta samlingen, på 113 sidor, består av tjugofem korta noveller som handlar om alltifrån blodiglar som tuggar […][...]

En kvinna börjar förföljas av ett huvud som skapats av hennes egen avföring. Ett barn förs bort och spenderar sin barndom i en djup grotta där ett monster återkommande borrar in sin näbb i hans kropp och äter av honom. En kvinna vaknar upp blind och utan minne i en bil där det enda hon […][...]

I de sexton noveller som utgör Den sista kastraten suddas gränserna mellan rimligt och orimligt, möjligt och omöjligt ut. Trots att de bara är några få sidor vardera är novellerna innehållsrika och de kan spänna över korta tidsrymder lika väl som över åratal. Den gemensamma nämnaren är det absurda och det surrealistiska i en samtida […][...]

Gränslandet mellan flicka och kvinna har behandlats mycket i litteraturen de senaste åren. Det äckliga, hotfulla, gränsöverskridande, utsatta och föränderliga har vridits och vänts på av såväl Maria Maunsbach (Lucky Lada och jag) som Lisa Zetterdahl (I det vilda), bara för att nämna två exempel. Det är denna kör av röster som det nya, brittiska […][...]

Skriv en novell. Försök att gestalta ett avgörande ögonblick som förklarar hur livet tog en ny vändning. Så här skulle en uppgift kunna formuleras vid skrivarutbildningar runt om i världen. Visserligen kan jag föreställa mig att ingen vill ha en mall för sin kreativitet, men ifall det skulle bli aktuellt har jag ett förslag: Läs […][...]

Kattflickan och andra berättelser är Anneli Furmarks tionde seriealbum, men min första bekantskap med författaren. Det är alltigenom snyggt och det är stämningsfullt. I fem noveller skildras olika delar av livet, barndomens skräck för att bli en myling, medelålderns ångest och relationsproblem, ålderdomens skräckfyllda serviceboende. Berättelserna rör sig både i tid och plats, vi besöker […][...]

Alla människor spelar huvudrollen i sina egna liv och är statister – spelar alla möjliga roller, faktiskt – i alla andras. Medhjälpare. Motståndare. Fokus för romantiskt intresse. Och så vidare. Det där fångas väldigt skickligt i författartrion Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlssons novellsamlingar Tolv och Tretton. Här möter vi tolv respektive tretton barn […][...]

Lise Tremblays bok Driftens väg är en liten volym bestående av fem noveller. Omslaget pryds av ett kvinnoporträtt – som först fångade min uppmärksamhet. Ingenstans nämns konstnärens namn. Men målningen är den finlandssvenska Helene Schjerfbecks mest kända självporträtt. I Tremblays noveller har vi en kvinnlig protagonist som jagberättare. Denna kvinna är i 60-70-års åldern. Nu […][...]

Förra året bekantade jag mig med författaren Claire Keegans verk för första gången. Jag lånade hem den svenska utgåvan av hennes två berättelser Det tredje ljuset; Små ting som dessa i översättning av Marianne Tufvesson. Läsningen gav mersmak. Nu har den svenska publiken möjlighet att läsa mer av Keegan. Häromveckan snubblade jag nämligen över Genom […][...]

Novellsamlingen Det är så här det känns när det är på riktigt av Ann-Sofi Carlsson består av nio noveller. Novellernas titlar består av ett enda ord, såsom till exempel Sommaryoga, Slumpvandring eller Getingstick. De flesta spänner över ett tiotal sidor. Tiden som skildras är dagar, veckor, kanske månader och förtätad med detaljer, minnesbilder och tillbakablickar. […][...]