Sofia Robergs bokdebut är en diktsvit som expanderar snarare än utvecklas från en punkt till en annan. En celldelning. Jag ser framför mig en bubbla som spricker, hur nya små bubblor bildas och ofrivilligt fäster sig mot varandra. För att sedan växa. Växandet är ett tema hos Roberg, vars dikt har sin utgångspunkt i naturen […][...]

En kvinna vandrar genom ett fjällandskap och tar in det som finns omkring henne. En hökugglas blick, doften från blommande mjölkört, myggornas envetenhet, vakande fiskar. Men också människor som slagit sig ner eller tagit tillfällig tillflykt här. Berättelsen löper längs med den essä som är huvudådran i Helena Granströms bok. Det skönlitterära bryter in, blir […][...]

Det är inte helt lätt att sätta fingret på vad den här boken egentligen handlar om. Om man ser till den utförliga titeln verkar det stå klart att boken skall handla om Anders Cronsjös dagbok. Och det gör den. Ibland. Anders Cronsjö var en naturintresserad prost som bodde i närheten av Kävlingeån i Skåne. I […][...]

Korpen kom över ladugårdstaket: svart som inget annat. Det var sensommar och det var kväll, strax skulle mörkret vara i skogen. Jag stod med Olga bland fruktträden, mosfrukten låg i en korg, trastar hoppade i häcken. Precis över oss var det som om den svarta fågeln plötsligt föll av några meter, den kom nästan att […][...]

Jag bor i lägenhet, på tredje våningen, och har ingen egen fågelmatning. Jag är lite avundsjuk på alla som har möjlighet att ha ett fågelbord utanför köksfönstret. Matlagning och fågelskådning i ett, vilken lyx liksom! Det enda jag ser av fågelliv från mitt köksfönster är grannfastighetens flaxande rovfågel i plast som de tror skall hålla […][...]

En bofink och en koltrast sjöng duett. Bofinken lät envis, tvärsäker, trodde i sin Kisalantliga oskuld att ingen annan uppfattning än hans kunde tänkas vara den rätta, medan taltrasten lät som en diplomat, full av bortförklaringar och vackra ord. Gerda Antti gillar fåglar. Det gör jag också. I övrigt är vi nog inte överens om […][...]

Det finns ett ord i Stina Stoors noveller som sticker ut lite extra. Ett ord som annars inte brukar göra särskilt stort väsen ifrån sig. Så. Det korta ordet ges en tyngd och ganska ofta en helt egen rad, när något eller någon beskrivits med det säregna språk som de korta berättelserna är framsjungna på. […][...]

”Det är slöseri att bo i Skåne och inte fågelskåda” sa min fågelskådande bror när jag hade bott i Malmö i några år. Sagt och gjort; jag köpte mig en kikare och en anteckningsbok och började kryssa fåglar. Nu har jag ägnat mig åt detta i några år och det är ett trevligt sätt att […][...]

Urbana miljöer är en, i historiskt perspektiv, en ganska ny företeelse. Idag bor de allra flesta människor i städer men i våra sinnen är vi kanske fortfarande kvar i naturen med en längtan efter vindens sus i trädgrenar och det där mörkret, lugnet och tystnaden som man aldrig upplever i staden. Många av oss som […][...]

I Sverige finns cirka 30 ekobyar. Författarna till den här boken har besökt hälften av dem och intervjuat boende och eldsjälar. Boendet i ekobyarna kan vara mer eller mindre kollektivt och ägandeformerna ser olika ut. Gemensamt för alla ekobyar är att de bygger på hållbarhetstankar, både ekologisk och social hållbarhet. I stället för att vänta […][...]