Kriminalkommissarie Helena Morbacke börjar jobba igen efter att ha varit sjukskriven i ett år. Hennes son blev mördad och ännu är ingen gripen för detta fruktansvärda dåd. Nu ska hon bli chef för en nybildad utredningsgrupp och första arbetsdagen blir allt annat än lugn. En tonårspojke blir knuffad framför ett tunnelbanetåg och dör. Strax därefter […][...]

Jag träffar Mons Kallentoft på Bokmässan i Göteborg för att prata om hans böcker om kriminalinspektör Malin Fors. Jag är nyfiken på hans speciella skrivstil som jag ser som en slags medvetandeström. Det är poetiskt, prosalyriskt utan att bli kväljande. Ett grubblande där det mesta utspelar sig inuti människorna. Kallentoft berättar att hans skrivande började […][...]

Någon har höjt en pistol. Darrar inte på handen. Ljudet av dämpande skott hörs inte ut på Stentorpsvägen. De nakna kropparna i jacuzzin slås sönder av kulorna, bortom räddning. En flicka skriker rätt ut i natten. Jag läser stora delar av Vattenänglar under en spahelg. Dras in i Kallentofts språkfors, slött halvliggandes i en vilsam […][...]

Bokmässan ger mig alltid stjärnögon, svindel och ha-begär. Det är så mycket att greppa, det är massor att ta in. Böckerna, författarna och alla seminarium. På detta tillkommer ju minglen och festerna plus inte minst alla partners in crime, dvs bokvännerna. När jag nu blickar tillbaka på årets mässa minns jag särskilt ett par saker. […][...]

Torsdagen på mässan inleddes med en klassisk invigning av de nordiska kulturministrarna och den vinnaren av nordiska rådets litteraturpris 2012, Merethe Lindström. De pratade om den nordiska identiteten, vad är den, hur ser den ut? Nordens framtid börjar här och nu, sa nordiska rådets president, på nordens största litteraturhändelse. Anna Liv lyssnade på seminariet ”På […][...]

Det här är den femte boken i serien om Malin Fors och hennes kollegor vid Linköpingspolisen och den känns redan från början lite påhängd, krystad, på grund av titeln. Det är ju en risk man tar när man skriver böcker på ett tema- i Kallentofts fall de fyra årstiderna. Sue Grafton har ju lagt beslag […][...]

Kallentoft debuterade år 2000 med thrillern Pesetas, men nådde fram till de breda läsarskarorna först med otäckheterna i Midvinterblod. Frågan är om han inte tar priset med råheten i Vårlik, redan i bokens inledning visar han att han är beredd att passera en gräns som många kriminalförfattare inte kan tänka sig att överträda: barn som […][...]

Mons Kallentoft är en passionerad matman, bland annat känd som skribent i tidningen Gourmet. I Food Noir har han samlat ett antal av sina artiklar. Det är nio korta äventyr med aktiv matnära förankring som grundar sig på matresor, både privata och yrkesmässiga. Från farmors husmanskost på östgötaslätten som liten pojke, går färden till allsköns […][...]

Chueca är namnet på ett av få verkliga böggetton i Europa. Stadsdelen ligger mitt i Madrid och precis som många arbetarområden med spännande alternativkultur håller Chueca på att intas av den övre medelklassen som drivits dit av det hippa som bögarna fört med sig. Stadsdelen håller på att förvandlas och "det är som om Chueca […][...]