Det händer att jag tänker att 30 är det nya 15, eller något i den stilen. Att man plötsligt sitter här, bombarderad av Facebook-bilder på lyckliga brudpar, bedårande spädbarn, spännande resor och nyrenoverade hus, och tänker att alla verkar fatta utom jag. Mats Jonssons självbiografiska serieromaner är som en vän att hålla i handen de […][...]

För några år sedan läste jag Japans förste nobelpristagare, Yasunari Kawabata, och fann honom just sådär japansk som man föreställer sig. Det är precis samma upplevelse – fast helt annorlunda – att läsa den isländske mottagaren av samma pris, Halldór Laxness. Isländskare än så här blir det väl liksom inte? En isolerad ö, ett kargt […][...]

James Bond, Tarzan, Sherlock Holmes, Dracula, Frankenstein (och hans monster), Robinson, Faust och Don Juan. Åtta (eller nio) litterära gestalter som kan sägas ha fått genomslag långt bortom de berättelser de ursprungligen förekommit i – som blivit myter. Åtta (eller nio) män, onekligen. Varelser av hankön. Vad nu det innebär. På ett sätt är det […][...]

Dingo Dingo – Den manliga frigörelsen är här! handlar om en grupp män som samlas på en 50-årsfest hos Bernt, en man de alla har någon form av koppling till. På sin fest introducerar Bernt en ny maskin, Dingo Dingo, som med elektroniska impulser ska ge en känsla av att bli omfamnad, en känsla han […][...]

Går det att egentligen, en gång för alla, förstå Strindberg? Säkert inte. ”Strindbergsmyten är full av motsättningar och olösta konflikter, precis som hans starkaste texter är det”, skriver Anna Westerståhl Stenport i inledningen till Det gäckande könet. Strindberg och genusteori. ”Under hundra år har bilden av August Strindberg dominerats av tre motsägelsefulla aspekter: den radikale […][...]

Å ena sidan har Strindberg en klar och tidstypisk bild av vad en man är: fysiskt och psykiskt stark, rationell, naturligt överlägsen. Allt annat än den veka, irrationella kvinnan. Å andra sidan skriver han mycket sällan män – eller kvinnor – som egentligen kan leva upp (eller ned) till de bilderna. I inledningen av Fadren […][...]

Redan samma dag som tvillingtornen rasar på Manhattan blir Susan Faludi uppringd av en journalist som lite skadeglatt konstaterar att nu kommer det väl vara sluttjafsat om den där feminismen på ett tag, va? Han är, ska det visa sig, långt ifrån den sista. Efter attacken mot World Trade Center den 11 september 2001 blev […][...]

I inledningen till antologin Lyckliga slut. Sjutton berättelser om vardagsvåldet efterlyste Susanna Alakoski, redaktör för denna samling kvinnliga erfarenheter, mäns sida av saken. Våld till vardags. Sjutton mäns berättelser är svaret på den efterlysningen. Vi måste kunna prata om det här för att kunna förändra något, löd Alakoskis uppmaning. Men om det var svårt att […][...]

Fördelen med att försöka slå in skallen på Jesus Kristus är att han är odödlig. Och att han förlåter en. Även om det är villkorat. Men börja från början; Nikolaj är en väldigt Dålig Människa. Hans riksälskade popstjärna till mor och hans trista far dog vid unga år, så han är uppfostrad av sin storasyster […][...]

Karl-Ove Knausgård bestämde sig för att skriva en serie på sex böcker och målet från början var att det skulle ta ett år. Han lyckades inte helt, det tog ett och ett halvt. Varje bok är på över 300 sidor. Det är inte mänskligt att lyckas med något sådant. Jag slukade den första delen runt […][...]