En informerande text med syfte att bringa klarhet i iakttagbara ting (ibland abstrakta teorier) låter sig sorteras under den samlande rubriken sakprosa. Syftet är inte i första hand att underhålla läsaren, det handlar kort och gott om funktionell faktaöverföring. Men det finns ändå en typ av undersökande texter som nyttjar konstnärliga grepp i sin ambition […][...]

Annika Sandén är historikern som utforskar den lite skuggiga delen av svensk historia. Hennes förra bok Missdådare utforskade synen på brott i 1600-talets Sverige. I det senaste verket Bödlar utforskar Sandén bödelns kulturhistoria, främst under Sveriges 1600-tal. Områden som Sandén belyser är hur själva yrkesrollen bödel kom till och hur den förändrades under tidens gång, […][...]

När jag var ett modeintresserat barn lånade jag ett par av Tonie Lewenhaupts böcker på biblioteket – det var i stort sett de enda som fanns. Mode- och dräkthistoria var något udda, långt innan vintage blivit inne och modevetenskapen blivit universitetsämne. Nu hittar jag hennes senaste bok, Minnets kläder, och vet inte riktigt vad jag […][...]

Jag älskar att läsa den sortens litteratur (science fiction och dylikt) som ofta blir bortfnyst och kallad verklighetsflykt. Fårbondens dagbok är (enligt förlaget) en fackbok om hur ett år i en engelsk fårbondes liv kan se ut. Ganska långt från mina genrer kan tyckas, men jag är stormförtjust över James Rebanks debut. Rebanks bok är […][...]

The Shining är möjligen den mest dissekerade filmen någonsin. Det grundar sig säkert från början på antagandet att Stanley Kubrick – mästerregissören – väl aldrig bara skulle göra bara en vanlig skräckfilm. Varje detalj i filmen tycks ha närstuderats av nitiska filmnördar. Det har till och med producerats en uppmärksammad dokumentär, Room 237, om de […][...]

Att modernismen är Ingela Linds stora intresse är tydligt, den kulturella rörelsen har stått i fokus i flera av hennes böcker. Så även här, men med ett lite annorlunda upplägg än tidigare. Istället för längre delar, som i den senaste boken Blod i salongerna, består Övermod av ett flertal ”stycken”. Några är längre, många är […][...]

Jag får börja med att erkänna att jag inte är något Barbie-fan. Jag kan inte ens minnas att jag ägt en Barbie själv, men det verkar ju alldeles för osannolikt? Jag är född på 70-talet och kanske hade Barbie lite spelat ut sin överväldigande roll på 80-talet då jag väl främst borde ha varit intresserad? […][...]

”För mig är växter någonting mäktigt och odling ­något ganska brutalt.” Så säger Elin Unnes i en artikel i Allt om trädgård, som en motreaktion mot vissa trädgårdsbloggares förkärlek för gulliga blomsterarrangemang. Intrycket stärks av Unnes nya bok som kommer två år efter den hyllade debuten The Secret Gardener. Från att ha varit skeptiskt inställd […][...]

Gården jag växte upp på ligger bara några hundra meter från en sjö. Jag har alltid älskat att vara i närheten av vatten, alltid älskat att bada, men också alltid haft en djup respekt för vatten. Om jag skulle välja det värsta sättet att dö på skulle det vara att drunkna. Simma kunde jag långt […][...]

En gång under min studietid läste jag en etnografisk studie om ett samhälle som hade stor likhet med den by jag själv är uppvuxen i. Det var en oerhört provocerande upplevelse. Forskarens beskrivning stämde så väl, på ytan. Men hennes tolkning av det hon såg var så oerhört föraktfull och, enligt mig, många gånger helt […][...]