Jag gillar normalt romaner där huvudpersonen får en fix idé som den sedan håller kvar vid oavsett allt motstånd. Läsare och författare förenas i att den här konstiga idén, den måste vi följa till dess logiska slut. Ett exempel är Max Frischs roman Stiller. Stiller återvänder efter en längre bortavaro och vägrar gå med på […][...]

Den första dagen jag läser Grundämnenas sällsamma liv kan möjligen vara den första dagen i livet jag är verkligt fascinerad av kemi. Teveserien Breaking Bad, om kemiläraren som börjar tillverka metamfetamin, har möjligen gett små glimtar av samma känsla – och med samma lite skräckfyllda, motvilliga förtjusning. Det smäller, det ryker, det glittrar, det är […][...]

Jag idrottade under hela min uppväxt i Norrbotten. Fotboll, hockey, slalom, simning, basket – jag var till och med på innebandyträning en gång. Sporterna var roliga i sig, men det skulle toppas, motstånd skulle krossas, det skulle fokuseras, tas på allvar och skrikas. Jag minns fortfarande vilken chock det var att som 12-åring se hockeylagets […][...]

Den danske psalmförfattaren Grundtvig talar i en av sina psalmer om ”den eviga växlingen här”. Med det avser han då detta förgängliga jordiska liv, där inget är beständigt men allt förgängligt och underkastat den växling som har som yttersta konsekvens att vi alla, utan undantag, en gång skall dö. Hur minns vi de som gått […][...]

Vid frukostbordet kan vi ta del av tv-nyheterna från världens alla hörn samtidigt som vi sveper fram bilder på i-paden från den senaste resan till New York. Telefonen plingar, det är sonen som skickar bilder från sin pågående fotvandring i Nepal. Och så skall vi samtidigt läsa tidningen då, förstås. Det är i det sammanhanget […][...]

Såhär mot slutet av Strindbergåret har vi begåvats med ytterligare en bok om festföremålet. Räcker det inte nu? Finns det inte redan tillräckligt? kanske man reagerar i förstone. Och nog är Strindbergmarknaden för länge sedan översvämmad, och de hyllmetrar som borde vara avsatta för Strindbergforskningen för länge sedan fyllda. Men här kommer en bok som […][...]

Främlingens grav är del två i Widmarks vikingaserie för barn i lågstadieåldern – det ska bli fem delar. Det är en mustig skröna av bästa sort. Vi får höra om hur en främlings avsågade huvud och ett oöppnat skrin för länge sedan begravdes utanför byn. Snart blir Halvdan, vår hjälte från del ett, tillfångatagen av […][...]

Om man är hungrig och törstig och i Stockholm vill känna sig lite strindbergsk så här under de sista skälvande månaderna av Strindbergsåret, så är det inte bara Berns, Hasselbacken, Operakällaren eller Djurgårdsbrunn man kan besöka. Grand Hôtel är också ett etablissemang som Strindberg frekventerade. Där kan man till exempel ta en drink i Cadierbaren […][...]

I korridorerna på min högstadieskola i mitten på 90-talet satt killarna och plinkade på gitarrer medan tjejerna mer eller mindre stjärnögt satt och tittade på. Varför gjorde vi det? Varför högg vi inte bara en gitarr själva spelade själva istället för att bara sitta och glo? Det var ju inte som att ribban var särskilt […][...]

Moskva och Petersburg var för drygt hundra år sen städer av politiskt och kulturellt virrvarr. Men de var också hemvist för symbolister som Vladimir Solovjov, Andrej Belyj och Emilij Medtner. I Poesi och psykiatri – 16 essäer om det förra sekelskiftets ryska symbolistkultur har Magnus Ljunggren, professor emeritus i rysk litteratur vid Göteborgs universitet och […][...]