Idag recenserar jag min andra bok på dagensbok.com – DIY av Kristofer Andersson. Den kom i precis rätt tid i mitt liv. Jag håller på och nojjar och är nervös och har prestationsångest inför en fotoutställning som jag ska medverka i snart. Att bli avbruten i dessa känslor av en bok som liksom ropar YOU […][...]

Mitt första möte med Johanna Nilsson var genom hennes debut Hon går genom tavlan ut ut bilden. Det var en stark läsupplevelse av en stark och viktig bok och det gick upp för mig vilka konsekvenser barns handlingar kan leda till. Därefter läste jag troget flera av hennes böcker, utan att riktigt hitta tillbaka till […][...]

Att ”sanna historier” säljer råder det knappast någon tvekan om. Bokmarknaden har under de senaste decennierna fullkomligt svämmat över av dem. Men vad är det egentligen som gör de där berättelserna så lockande? Det frågar sig litteraturvetaren och gymnasieläraren Annette Årheim i sin avhandling När realismen blir orealistisk. Litteraturens ”sanna historier” och unga läsarens tolkningsstrategier. […][...]

Johanna Nilssons debut Hon går genom tavlan ut ur bilden från 1996 gjorde mig under gymnasiet till en Johanna Nilsson-junkie. Den minns jag för det poetiska språket, ont i magen-känslan och någon slags igenkänningskänsla (tonårsdeppen, vi var alla där?). Bokstaven N på biblioteket drog ofta till sig mina steg, men hennes böcker var ständigt utlånade, […][...]

Jag ser Abraham framför mig, beredd att offra sin son Isak på altaret. Han står där med svärdet höjt, redo att klyva sonen mitt itu eftersom Gud har bett honom om det. Johanna Nilssons sjätte roman tar sin utgångspunkt i brev, berättelser, fotografier och andras minnen från tiden när hennes farmor och farfar kom som […][...]

I mitten av nittiotalet var jag som mest inne på romaner med långa poetiska titlar. Det var ett ganska lönsamt intresse: då kom ju bland annat Johanna Nilssons debut Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Och så Charlotta Cederlöfs Och likväl rör hon sig (med undertiteln ”en tonårsförälskelse”). Två verkliga fullträffar för en tonårstjej. […][...]

Det är ingen dag för passion när Kafé Utkanten och Johanna Nilssons roman De i utkanten älskande öppnar en kvalmig sommardag nere vid kanalen i Stockholm. En har just fått besked om en tumör i magen. En är transa och förskjuten av en familj som vägrat acceptera att Stefan helst av allt vill vara Sofia. […][...]

Ola Larsmo har länge fascinerat mig. Kanske beror det på att vi båda har ett förflutet som uppsalastudenter, har läst litteraturvetenskap, varit medlemmar av Kalmar nation under vår studenttid samt att han en gång satt i en panel tillsammans med författarna Johanna Nilsson och PC Jersild och gav konstruktiv kritik på en novell jag skrivit, […][...]

Allt sedan den uppmärksammade debuten Hon går genom tavlan ut ur bilden har Johanna Nilssons författarskap handlat om att beskriva sårbarhet. Senast skedde det i Rebell med frusna fötter. I hennes senaste bok heter huvudpersonen Ela. Lite äldre än de tidigare böckernas karaktärer, men lika ömhudad. Romanens huvudkaraktär Ela är tjugosex år gammal, jobbar på […][...]

Johanna Nilssons tredje roman handlar om Stella Björk, en ung tjej som studerar vid Handelshögskolan i Stockholm, men som till skillnad från de flesta av skolans studenter inte helhjärtat vill acceptera kapitalismen som religion och kapitalet som gud. Tillsammans med några nära vänner startar hon Föreningen för Anonyma Aktiemissbrukare, ett projekt för att rädda de […][...]