En text om Anna Gavalda skrivs numera sällan utan att hennes läsare nämns. Alla de som förförts och lockats in i hennes berättande. För de är många, flera miljoner, och från hur många länder som helst, åtminstone om man får tro försäljningslistor och baksidestexter. Gavaldas böcker säljer, det går inte att bortse från. Nu finns […][...]

Det är en förtjusande majdag i Paris 1942. Andra världskriget är ett globalt faktum och pågår utan skoning runtom i Europa. Men på Hélène Berrs solglittrande gator i Paris pågår bara skönheten, litteraturen och musiken. Hélène Berr är dotter till en rik judisk affärsman. Hon studerar engelska vid universitetet Sorbonne och lever den privilegierade franska […][...]

Barndomsfantasin W börjar som en dröm om en evig olympiad där allt liv är rättvisa tävlingar, inget annat har någon betydelse, en sorts paradis om man så vill. I Georges Perecs W eller minnet av barndomen (översättning Sture Pyk) handlar vartannat kapitel om jagberättarens barndom och vartannat om fantasilandet, beläget på någon av de tusen […][...]

Med livet framför sig och med madame Rosa vid sin sida som blir mer och mer död än levande för varje sida man vänder, talar romanens huvudperson Momo till läsaren. Han pratar snabbt, han upprepar sig och hoppar över saker. Momos språk är i Bengt Söderberghs vackra och träffsäkra översättning märkligt och tjusande. Det är […][...]

Det är svårt att recensera en bok som Alfred de Mussets Gamiani. Det är svårt överlag att recensera erotik, och det blir inte enklare av att den är skriven 1833. Den centrala frågan här måste vara: är det fortfarande läsbart? Jo… Gamiani är en gotisk, erotisk roman. Men den lever främst på sin humor. Orgierna […][...]

Den franske författaren Jean Echenoz belönades 1999 med Goncourtpriset för Jag går och anses vara en av de bästa författarna i sin generation. Nollmeriedianen är hans debut från 1979 och ges nu ut på svenska för första gången. Det är en lite trevande debut, en humoristisk och lite mystisk berättelse som kommenterar sig själv som […][...]

Jacques Roubaud söker i sorgeboken Någonting svart närma sig döden som ett tillstånd och framförallt söker han skapa en dialog med sin döda hustru, Alix Cléo Roubaud. Trettio månader efter hustruns död började Roubauds dikter att formas. Det är dikter som verkar som meditationer över olika tillstånd i Roubauds process att närma sig det här […][...]

”Ingen människa kan leva utan myten om ett annat land”, var det visst någon som skrev en gång. Och det är väl ungefär där vi kommer in i Raga – nej, inte i skrevet, även om det spelar in också, utan i myten. Till de utspridda ögrupperna i Oceanien kommer man – i alla fall […][...]

Arkitekten Le Corbusier sägs ha sagt att Gud finns i detaljerna; å andra sidan har folk sagt det om Fan också. Och det är i detaljerna som Le Clézio hittar Terra amata (”den älskade jorden” om mitt latin håller). Om sen den är god eller ond… På många sätt och vis är det här en […][...]

Få perioder i en människas liv får så mycket retroaktiv uppmärksamhet som tonåren. Vare sig man minns de kritiska åren någonstans mellan tretton och nitton eller inte, är det svårt att släppa fascinationen för den här tiden. Detta fenomen märks särskilt tydligt bland författare – få perioder har väl romantiserats så mycket som just tonåren? […][...]