När jag var fem år gammal åkte jag till Åbo med min pappa och min farmor. Mina minnen från den resan är fragmentariska – den stora finlandsfärjan, de karelska pirogerna med äggsmör, Åbo slotts vita väggar – men syftet var att hälsa på Reijo och hans familj. Reijo var ett av de finska barnen som […][...]

Förbrukningsvaran är en sorts kollektivbiografi över sex aktriser verksamma på de kungliga scenerna i 1700- och 1800-talets Stockholm, vilka också var jaktmarker för samhällets högst stående män då de sökte nya älskarinnor. Aktriserna betraktades som lovligt byte och var det också ofta, eftersom deras ekonomiska situation vanligen var dålig eller åtminstone mycket osäker. Musikhistorikern och […][...]

Alla författare är på ett eller annat sätt påverkade av sin samtid, och de rådande normerna och idealen. Oavsett om man försöker bryta mot dem eller följer strömmen. Hjalmar Söderberg är såklart inget undantag, och David Andersson bjuder in till en gedigen genomgång av den litterära kontext han verkade i. Och vilken påverkan hans litteratur […][...]

Som barn älskade jag att bläddra i en bok som hette Hexikon – en sagolik uppslagsbok av Alf Henriksson, Disa Törngren och Lars Hansson tillsammans med mina föräldrar. Den lockade med sina berättelser, mysterier och myter, men framförallt med sina spännande bilder. Precis samma lockelse väcktes till liv när jag började bläddra i Skogen av […][...]

Den grekiska prinsessan Filomena blir våldtagen av sin svåger Tereus. Han skär ut hennes tunga för att hon inte ska kunna vittna om brottet. Men Filomena väver med tiden en bild. Ovidius har i sitt verk Metamorfoser odödliggjort myten om Filomena. Det slutar naturligtvis i tragedi, men det är inte våldtäkten utan vittnesmålet i form […][...]

Psykiatern och författaren Åsa Nilsonne (född 1949) bar under många år berättelsen om sina fem år i Etiopien i början på 1960-talet inom sig, innan hon – efter ett par misslyckade försök – i sjuttiofemårsåldern slutligen lyckades sätta sina hågkomster på pränt. Något som resulterade i den fängslande självbiografin Den jag blev i Addis Abeba: […][...]

Sherri Chessen vet, redan första gången hon måste rusa upp i natten och kräkas. Hon är gravid. Hon känner igen tecknen – det här är hennes femte barn, och hon och hennes man Bob är till en början glada. Tills Sherri inser att hon tagit en medicin som Bob haft med sig från Storbritannien, men […][...]

En vecka i oktober besöker jag New York City. Det är fortfarande väder som vid svensk högsommar och perfekt för promenader. Gata upp och gata ner undersöker jag Manhattan. Miljön är på ett sätt välbekant, från alla filmer man sett. Men helt uppenbart ruvar denna överväldigande stad på hemligheter. Varför ryker det ur avloppsbrunnarna fastän […][...]

Martin Gelins avskedsbrev är en kärleksförklaring till det stora landet i väster. Eller är det? Här har han levt i mer än 20 år, gift sig och blivit medborgare. Han läser Don DeLillo, lyssnar på Aretha Franklin, åker till Texas för konserter med countryartisten George Strait och kan inte se sig mätt på den klassiska […][...]

I likhet med journalisten Bosse Lindquist – som står för den initierade inledningen till De hemliga breven: den politiska familjen och vardagens samtal – svalde jag 1982 med hull och hår Jan Myrdals (1927-2020) förskräckliga uppväxt, såsom den skildras i första delen av hans självbiografiska trilogi. Strax innan Barndom släpptes i bokform, sändes den som […][...]