Ett återfunnet brev från Ernest Hemingway till Ezra Pound (som han kände från Paris-tiden på 1920-talet) kommer gå under klubban i vår. Det skriver The Guardians nätupplaga. I brevet, som är skrivet 1925 i Pamplona, går Hemingway till våldsam attack mot samtida författare som han uppfattar estetiska och förlegade: Fuck the American scene. Fuck moers […][...]

Tag samtidens hetaste frågor: Moral, djurrätt, prostitution, feminismÂ… Blanda med klassiska problem: Lärarrollen kontra eleven, åldringens åtrå till ungdom. Krydda med sex, våld, våldtäkt, och en gammal akademisk stofil som berättare. Strö över klassiker citat från Dante, Byron och Coleridge. Ställ på en spis av den stilrenaste sparsmakade prosa, extremelegant och intellektuell, ett steg fram […][...]

Det skulle kunna ha varit så här: Erlend Loe läser Den gamle och havet, Jorden runt på 80 dagar och På drift och bestämmer sig för att skriva en barnbok! Den ska skrivas i ett svep, utan uppehåll, orden och meningarna ska komma i precis den ordning de dyker upp i Loes huvud, den ska […][...]

Harold Bloom är utan tvekan en av vår tids mest kontroversiella kritiker och litteraturvetare. Många anser att han är elitistisk, eftersom han aldrig sticker under stol med sitt förakt mot kritiker som bedömer böcker efter politiska premisser och eftersom han anser att det finns bra och dålig litteratur. I en svensk teveintervju hävdade Bloom att […][...]

Min far bävade. Inför alla papper och inför skrivfolket var han bara en skugga av sig själv. Lugnet han hade när han arbetade i åkern var borta. Hans soldisiga stillhet var försvunnen. Ovanstående citat beskriver hur Ivar Lo-Johanssons pappa reagerar när det blivit hans tur i kön till Egnahemskontoret. Pappan är analfabet, och unge Ivar […][...]

Jag börjar läsa de första två sidorna av denna roman nästintill direkt efter att den satts i mina händer, och ungefär lika kvickt bildas ett frågetecken inom mig. Hur har Crazy lyckats bli så hyllad som den har blivit på kontinenten? Och hur har Benjamin Lebert kunnat bli jämförd med Hemingway? Jag stannar dock inte […][...]

Richard Brautigan var inte som alla andra. Han satt inte och filade i evighet med ettans sandpapper på något, hellre yxa till saker lite grovt och måla dem i glada färger. Han visste att han aldrig skulle få något Nobelpris och att kritikerna inte kunde förstå att komik och allvar går utmärkt att blanda. Koppla […][...]