Om det finns något inom litteraturen som är typiskt skandinaviskt är det väl diskbänksrealismen. Vi har aldrig egentligen byggt upp någon tradition inom såna där konstiga genrer som magisk realism, fantasy, skräck, sci-fi, stora tegelstensromaner om den norska drömmen, postmoderna omarbetningar av Kalevala… Sånt där är barnsagor. Vi vill att det ska vara på riktigt. […][...]

Den upplyste resenären, som föraktar de klassiska reseberättelsernas västerländska ignorans – och som åker ensam till ett underutvecklat land i en känsla av individualistisk briljans – betraktar såklart sig själv som överlägsen turisten. Den upplyste resenären kommer inte till den fattiga byn för att njuta, söker inte exotismen. Den upplyste anländer med en ödmjuk inställning […][...]

En majoritet av svenska folket tycker att vi, som danskarna nyligen gjort, ska ta fram en svensk litterär kanon. Förslaget har lagts fram av folkpartiet, som menar att kanon bör innehålla både svenska och utländska verk och följa med som bilaga till läroplanen i skolan. Nu har folkpartiet också tagit fram en Temo-undersökning – där […][...]

I baksidestexten till Hur vi hungrar står: "Efter debuten med den stora berättelsen 'Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet' återkommer Dave Eggers med en novellsamling som visar att han också behärskar det lilla formatet". Jag tänker att det är väl en riktigt dålig anledning att skriva en bok. Jag tror och hoppas att det är […][...]

Att Lagt kort har haft stor betydelse förstår man redan efter bara några minuters research på nätet. Ekot från bokdiskarna, när den damp ned 1970, tar också förlaget Atlas fasta på när den i november gavs ut i nytryck på pocket (utan att nyöversättas): Joyce Carol Oates och Bret Easton Ellis får uttrycka sin beundran […][...]

1997 spelades Werner Schwabs pjäs Folkmord eller min lever är meningslös, på Intiman i Malmö. Fick fin kritik. Svarta rosor ströddes. Samtidigt med detta skådespel publicerade bokförlaget Symposion Schwabs Himlen min kärlek eller mitt döende byte (översättning av Ulf Peter Hallberg), kompletterat med några Schwabreflektioner kring teaterns väsen och språk, med boktiteln En världslig totalsmädelse. […][...]

Don DeLillo (*1936, föräldrarna invandrade italienare, uppvuxen i Bronx, NY) fick idén till Under jord när han på 1990-talet läste New York Times av den 4.10.1951 med nyheten att Sovjetunionen smällt sin första atombomb. Originalets titel Underworld borde det svenska förlaget behållit; Under jord leder tanken till begravningsbyrå, men DeLillo sysslar inte med jordfästningsritualer. Sedan […][...]

Helgerna och arbetet är inte alltid överens. Julafton på en fredag, minimal utdelning vad gäller mellan- och klämdagar. För många blir det att masa sig iväg till jobbet redan på måndag morgon innan digestionen riktigt hunnit stöka över det sista julbordet. Däst, halvbakis och okristligt morgontrött sitter man där i kontorsstolen och försöker fundera ut […][...]

Bukowski är en av de författare som jag föll pladask för och bara lever med och som jag inte alltid kan intellektuellt och analytiskt försvara, varför jag tycker om honom så mycket. Förutom att jag alltid kan dra fram den där viljan hos honom att skildra livet, det som pågår där runt omkring honom, just […][...]

Nästan på årsdagen efter utgivningen av Lundells senaste tegelsten har jag läst ut den och valt att berätta om den här. Han satt på bokmässan förra året och signerade boken, jag kommer ihåg att jag spanade på honom lite och funderade på att köpa boken där och då, men kön var för lång och så […][...]