Det är när jag kör bil som jag äntligen kan ta till mig Fanny Price. I trafiken kan jag känna mig som den sista moraliska människan, med relativt nytaget körkort och en naiv föreställning om att trafikregler, säkerhet, miljötänkande och vanligt folkvett faktiskt betyder något. Överfört på det tidiga 1800-talets sociala regler är det Fanny […][...]

Emma Woodhouse är onekligen den av Jane Austens hjältinnor som har det bäst förspänt. Hon är söt, rik och populär, en förmögen änklings enda hemmavarande, bortskämda ögonsten. Två hundra år senare hade hon onekligen spenderat sina eftermiddagar i någon finare galleria och vävt sina kärleksintriger per glitterosa mobiltelefon av senaste modell. Austens Emma är inte […][...]

Virginia Woolf skrev sina dagböcker från 1915 fram till sin död 1941. De består av trettio volymer och förvaras i ett arkiv i New York Public Library. Under bombanfallen över London hösten 1940 kunde flertalet av dagböckerna ha blivit förstörda, eftersom hon hade lämnat kvar dem i sin bostad i staden. 1954 gav hennes man, […][...]

Hör du som jag till de läsare, eller tevetittare, som inte gärna vill erkänna att en älskad författare är död, eller en minutiöst följd serie nedlagd? Om du dessutom hör till Jane Austen-fansens stora och charmerande skara så har du förmodligen åtminstone kastat dina blickar mot Sanditon, Austens sista, ofullbordade roman färdigskriven av någon annan. […][...]

Det är något av en bedrift att göra en bilderbok om en historisk person som levde innan fotografierna uppfanns och som lämnat efter sig högst ett par, ganska otillfredsställande avbildningar. Jag skulle nästan kunna rekommendera Jane Austens liv i brev och bilder bara för att den ändå ger en viss inblick i mode, landskap, danser […][...]

Brevromaner har, med viss rätt, fallit ur det litterära modet. På Jane Austens tid spelade de en betydligt större roll. Men det är en svår genre, åtminstone förefaller det så när man läser Lady Susan. Jane Austen skrev sex romaner, det är vad man får lära sig. Men det finns alltså andra verk, och brevbagatellen […][...]

Såhär kommer man från första början på kant med mig: inled en biografi över en av världens intelligentaste och roligaste kvinnor med att ingående diskutera hennes eventuella utseende. Såhär vinner man tillbaka mig: berätta detaljerat, engagerat och alldeles lagom idylliserande om människors vardagsliv och i synnerhet om självhushållning, duktiga kor och intressanta anekdoter om potatis. […][...]

Få författare är så välförtjänt berömda för sina inledningsrader som Jane Austen. Snabbt, smart och humoristiskt presenterar hon sina teman och karaktärer, från ”Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru” (Stolthet och fördom) till ”Sir Walter Elliot till Kellynch Hall […][...]

Inte för att egentligen rekommendera den nyligen utkomna filmatiseringen av Jane Austens så kallade liv. Biografiska filmer utan större intresse för fakta gör mig trots allt en smula illa berörd. Men det är sant, så vitt jag förstår, att det vid ett tillfälle fanns en uppskattad ung man och att det förväntades ett frieri. Något […][...]

Viktorianskt skir, vårdande och självuppoffrande. Så föreställer sig förmodligen de flesta, de som alls föreställer sig henne, Florence Nightingale. Som motsatsen till det man uttrycker när man säger, just det, ”hon är ingen Florence Nightingale, precis”. Men är det någon som inte var någon sådan ikonisk Florence Nightingale så är det, menar Åsa Moberg, Florence […][...]