Hjalmar Söderbergs Doktor Glas är en väldigt bra roman – och en väldigt bra utgångspunkt för nya romaner ur andras perspektiv. I höst har det kommit två olika versioner där det är Helga Gregorius som står i centrum, den ena av Bengt Olsson, som tidigare tagit sig an Gregorius själv, den andra av Åsa Nilsonne. […][...]

Psykiatern och författaren Åsa Nilsonne (född 1949) bar under många år berättelsen om sina fem år i Etiopien i början på 1960-talet inom sig, innan hon – efter ett par misslyckade försök – i sjuttiofemårsåldern slutligen lyckades sätta sina hågkomster på pränt. Något som resulterade i den fängslande självbiografin Den jag blev i Addis Abeba: […][...]

Är detta en roman, en populärt hållen vetenskaplig text med ambitionen att roa, eller ett intressant litterärt projekt? I en ironisk och lätt raljerande stil möter vi ”berättarjaget” hippocampus, den del av hjärnan som håller reda på våra minnen och vars uppdrag det också är att påverka framtiden. För utan minnen och kunskap om det […][...]

Vad är meningen med att ha hund, frågar sig Åsa Nilsonne. Vad är meningen med att läsa en bok om hundar, när man själv inte har hund, frågar jag mig själv. Jag har aldrig varit en hundmänniska, snarare har jag varit rädd för hundar. Men Zelda och meningen med att ha hund är ingen vanlig […][...]

Osannolika saker händer gärna i fiktionens värld. Som att en mordutredare råkar bläddra i en bok och upptäcka att hennes mamma inte bara är skildrad i boken utan även att den hävdar att hon blev mördad. När alla trodde att det var en olycka. I Åsa Nilsonnes bok Bakom ljuset startar den sjukskrivna polisen Monica […][...]