Kära läsare. Hoppas påsken varit till belåtenhet. Att ni ätit mycket ägg i alla de former och fått njuta av lite ledighet. Kanske låg det till och med en bok i påskägget bland geléägg och choklad? Jag har passat på att låna en balkong med sjöutsikt för att avnjuta min påsklovsdeckare tillsammans med härligt, sliskigt […][...]

När jag gick i åttan brukade jag önska att jag befann mig på sjuttiotalet istället. Jag tittade i min mammas gamla fotoalbum med de gulblekta bilderna, där mamma och pappa var ungdomar som festade med utsvängda byxor, cigaretter inomhus och stora fula glasögon. Jag såg på Forrest Gump och senare även Tillsammans, och föreställde mig […][...]

Det blir blodfattigt och snålt med poängerna när Lars-Eric Jönsson ska ta till vara på psykiatriska erfarenheter i skönlitteratur och självbiografi. Några betecknande exempel ur Berättelser från insidan kan se ut såhär: Det finns scener i litteraturen där patienter får en djurliknande framställning. Andra gånger skildras patienten istället som ett barn. Alltså är en djur- […][...]

Rena linjer, bjärta färger, lekfulla mönster. Modeller som ser glada och friska ut. 60-talssotiga ögon och modefotografi ute i verkligheten. Carl Johan De Geer tog bilderna som de flesta av oss fortfarande förknippar med klädmärket Mah-Jong. Modeller var för övrigt Marie-Louise De Geer och Åsa Moberg, tillsammans med andra anställda, familjemedlemmar och bekanta till klädskaparna. […][...]

Jag fattar inte att jag inte hört talas om den här romanen förr. En roman som utspelar sig mitt i smeten, i det radikala, ungdomsupproriska Stockholm i slutet av 1960-talet. En roman där idéer om fri kärlek och sexualitet ofta skaver mot verkligheten, där diskussionen ständigt pågår om USA:s krig i Vietnam, om Maos Kina, […][...]

Hon var ingen Florence Nightingale heter Åsa Mobergs biografi över sjuksköterskeyrkets grundare. Florence Nightingale alltså. Långt ifrån bilden av den skira vårdarinnan var Nightingale en skarpsynt och egensinnig organisatör och lobbyist som envisades inte bara med att skaffa sig ett yrke utan också bokstavligen gick ut i krig för det. Precis som sina sentida amerikanska […][...]

Viktorianskt skir, vårdande och självuppoffrande. Så föreställer sig förmodligen de flesta, de som alls föreställer sig henne, Florence Nightingale. Som motsatsen till det man uttrycker när man säger, just det, ”hon är ingen Florence Nightingale, precis”. Men är det någon som inte var någon sådan ikonisk Florence Nightingale så är det, menar Åsa Moberg, Florence […][...]