Det är med böcker som med människor. Vissa behöver man bara titta på och sen är man kär. Andra är krångligare, till en början närmast motbjudande. Man blir irriterad över ton och takt. Men efter en stunds umgänge händer något. Man börjar förstå hur de fungerar, och sen är det svårt att vara utan dem. […][...]

Vid Mardrömmens mål utgår från 23 skräckfilmer, av de mer kända kanske Psycho, Frankeinstein och Motorsågsmassakern. Någon massaker ägnar sig dock Holmstrand inte åt. Inga splatterscener, äckelvåld eller blodkaskader pumpar genom sidorna. Istället sipprar, kladdar och försvinner saker bort, bort från kroppen. Ett sakta, nötande av meningsfullheten, förståndet. På köksbordet sipprar nektar fram ur ett […][...]

Som en hyllning till gamla hjältar närmar sig Bear en ny genre i Dead Lines. På ytan en rysare lika god som någon publicerad i serien "Alfred Hitchcock berättar skräckrysare om…" och det är själva problemet. Han har gjort en bok av något som egentligen är en novell. En ny typ av telefon har den […][...]