Kajorna rör sig i flock i småstaden och ger mig en klaustrofobisk känsla med sina entoniga läten. Jag är glad att jag bara är turist på genomresa när jag hör dem. Däremot väcks min nyfikenhet av att se en kråka spatsera när jag ibland flanerar hemmavid i parken. Människan bär ofta på irrationella fördomar, likt […][...]

För några veckor sedan recenserade jag en samling av Daphne du Mauriers noveller, Fåglarna och andra noveller, och var nästan mer tagen av omslaget än av innehållet. Här gäller det samma förlags nyutgåva (men inte heller här nyöversättning) av hennes roman Rebecca – och nu är förhållandet det omvända. Den här ikoniska romanen – inte […][...]

Vi kan väl börja med det synbara: Modernistas nyutgåva av Daphne du Mauriers noveller måste vara en av årets snyggaste böcker, med sitt kontrastrika, vagt gotiska och samtidigt 50-talssnygga omslag, där fåglar kastar olycksbådande skuggor över panelen. ”Fåglarna” är också du Mauriers förmodligen mest kända novell, inte minst välbekant från Alfred Hitchcocks filmatisering. Det vill […][...]

Första gången jag läste Patricia Highsmith var efter att ha sett filmatiseringen av hennes The talented Mr Ripley (med Matt Damon och Jude Law från 1999). Jag var inte minst fascinerad av filmens suggestiva homoerotiska laddning mellan offer och gärningsman, och blev en liten smula besviken på att jag inte hittade igen den i romanerna […][...]

No tears for queers tillhör den starkaste läsningen i mitt liv. Johan Hiltons tredelade reportage är ett skildrande av homofobiska hatbrott men samtidigt ett effektivt isärplockande av den våldsamma och på samma gång livrädda normativa manligheten. Sällan har ett dokumentärt verk känts så sylvasst och befriande skärskådande. Så när Hilton nu, tio år senare, kommer […][...]

Om möjligheten finns reser jag helst i tyst kupé på tåget. Efter att ha läst nyutgåvan av Patricia Highsmiths debutroman från 1950 känns det bäst att fortsätta med det. Under en tågresa träffar arkitekten Guy Haines, en ”vanlig amerikan”, den märklige men fängslande Charles Bruno. Snart, efter lite mat och några glas alkohol, blir Guy […][...]

Det har sina nackdelar att köpa böcker på nätet, åtminstone om man inte gör sin research helt ordentligt. En gång var jag ute efter Arthur Millers pjäs The Crucible och lyckades köpa en sådan där fuskversion (”cliff notes”) för amerikanska studenter istället. The Crucible (som inte på något sätt är en svårbegriplig pjäs) for dummies, […][...]

Jag tänker på Hitchcock. Jag vet inte var alla fåglarna kommer ifrån, nämligen. Inte för att de är otäcka. De är ganska fina. Förmodligen är det en trend som jag hakat på utan att ens reflektera över det. Men plötsligt slår det mig att de är överallt. Som helt ofunktionella figurer i hyllorna, den lilla […][...]

Mary Crane är en skötsam, inte längre alltför ung kvinna med ett trist kontorsjobb. Hon väntar på att fästmannen ska ha betalat av skulderna efter sin far och få ändan ur och gifta sig med henne så att hon kommer åtminstone någonstans. Så en dag, strax före stängningsdags, ber chefen henne att deponera fyrtiotusen dollar […][...]

Det är med böcker som med människor. Vissa behöver man bara titta på och sen är man kär. Andra är krångligare, till en början närmast motbjudande. Man blir irriterad över ton och takt. Men efter en stunds umgänge händer något. Man börjar förstå hur de fungerar, och sen är det svårt att vara utan dem. […][...]