Böckerna om kriminalkommissarie Maria Wern har liksom filmerna blivit institutioner. För mig existerar de dock som två parallella världar där bägge hittat sin självklara plats. Nu är det dags för ett nytt fall för Maria Wern. Kvinnan på bänken handlar om den sökande socionomen Julia som lever i en destruktiv relation med Pål. Förutom att han misshandlar henne ägnar han sig också åt att psykiskt förtrycka henne. Men hon har bestämt sig för att lämna honom. I denna veva träffar Julia kriminalinspektör Jesper Ek på krogen och inleder en intensiv kärleksaffär med honom. Ek blir snabbt förälskad i den gåtfulla Julia men innan deras relation hinner bli på allvar händer något fruktansvärt och Ek råkar riktigt illa ut. Så illa att ingen av hans kollegor kan hjälpa honom.

Maria Wern kallas till prästgården i Lärbo. Diakonen Ragnar är djupt oroad över att den unga prästen Alva har fått anonyma hot. Enligt gamla sägner blev en präst dräpt i kyrkan på 1200-talet och det sägs att mördaren fortfarande spökar där. Själv är prästen Alva rätt obekymrad över hoten.

På Gotland har modergudinnan dyrkats sedan stenåldern. Hon bär på ormar i sin famn och representerade den högsta kraften och tillbads långt innan de manliga gudarnas intåg över världen. Det är mot denna fond som boken utspelar sig. Kvinnan på bänken är en spännande historia om mörka hemligheter och psykisk ohälsa. Men relationer tar en stor plats och de är oftast knepiga. Historien väljer att grotta in sig i relationerna och det är ganska intressant men ibland blir det rörigt.

Kriminalkommissarie Maria Wern och hennes kollegor blir som ens bekanta om en läst ett par av böckerna. Det är tryggt att de inte byts ut utan får vara kvar och utvecklas. Det senaste tillskottet Jarita dök upp i den förra romanen Det du inte vet. Hon känns numera som en i gänget. Jag har alltid tyckt att dialogerna i Maria Wern-serien flyter på så bra. Språket känns trovärdigt och det är samtalen samt karaktärernas inre monologer som för handlingen framåt. Det blir aldrig långtråkigt i Kvinnan på bänken utan jag bär en ständig nyfikenhet men emellanåt också en oro för vissa av människorna som bevistar boken.

Maria Wern-serien har alltid värnat om Gotland och dess historia och jag blir alltid sugen på att resa dit när jag läser dem.