Modernista ger i år ut klassikern Den lille prinsen i nyöversättning. Saint-Exupérys klassiker är den franska litteraturens mest översatta bok. Själv läste jag den första gången i 20-årsåldern och älskade den filosofiska, vackra lilla boken och har en kär anteckningsbok inköpt i Paris prydd med en teckning ur boken och citatet: ”L’essentiel est invisible pour les yeux” (”Det viktigaste är osynligt för ögonen”), ett centralt budskap i boken som upprepas vid flera tillfällen.

Den lille prinsen klassas ofta som en filosofisk barnbok men kanske kan den lika gärna ses som en filosofisk bok som hyllar barndomens klarsyn och omvärldstolkning. Man märker också tydligt författarens intresse för geografi och boken är också en lek med geografiska kunskaper.

Prinsen har sitt hem på en liten, liten planet inte mycket större än ett hus. Där bor han alldeles ensam med en unik ros och planeten är så liten att han kan se solnedgången flera gånger per dygn bara genom att flytta sin stol en aning. Som tidsfördriv beger han sig ut på en resa och besöker småplaneter i sitt närområde men hamnar till slut på jorden och träffar den fiktive Saint-Exupéry. De förstår varandra snabbt och blir goda vänner.

Det är en vacker och vemodig berättelse med en underliggande kritik av människans längtan efter räta linjer och exakthet.

Nyutgåvan har fortfarande kvar både sina originalteckningar av författaren själv och originaltypsnitt vilket gör att vi som redan läst boken känner igen oss men med en modernare språkdräkt som säkert kan finna nya läsare. Berättelsen håller för en omläsning, men den gör sig nog bäst vid en första läsning.