Det är sommarkväll i den lilla stugan som mamma, pappa och Ellen har hyrt. Myggbetten kliar och flugorna surrar. Det är omöjligt att sova. Ellen smyger upp. På väggen hänger en tavla med vargar som stirrar på henne. Ute är det fortfarande ljust, skogen och dimman där ute lockar. Men det är något mer som drar i henne. På ängen ser Ellen massor av flickor i ljusa kläder som dansar. En av dem ropar på henne.

Så är upptakten i Ester Roxbergs och Maximiliam Svenssons nya bilderbok En hemlig sommarnatt. Tillsammans har de tidigare gjort Den magiska julkatten – en stämningsfull julberättelse där Maximiliam Svenssons målningar fick ta mycket plats. I En hemlig sommarnatt fortsätter de på samma spår. De skira, milda målningarna tillsammans med den magiska berättelsen tar mig tillbaka till sommaren som nyss passerade. Särskilt mycket tycker jag om uppslaget med de dansande flickorna utan ansikten som Ellen så småningom träffar.

Men skogen är inte bara vackra blommor och förtrollande älvor. Ellen får lära sig att älvor inte alltid är snälla och söta. Nypontaggar river på armarna och skogsjön ser läskigt djup ut. Dessutom är det lätt att gå vilse i skogen. Den är full av skuggor och morrande ljud och obehagliga ögon lyser mellan granarna.

Efteråt lekte vi bland klipporna och ingen av oss
var särskilt söt eller snäll.
Det var vi som var vargarna, Viola och jag.
Men mitt i allt hördes ett svagt och otäckt ylande.

På Astrids Lindgrenskt manér är En hemlig sommarnatt en berättelse om både det som lockar och det som skrämmer, om vänskap och mod där saker inte alltid är vad de först verkar. Här ekar både Ronja Rövardotter och Allra käraste syster mellan sidorna. Såväl text som bild balanserar mellan fantasi och verklighet, dröm och vakenhet. Möjligen hade jag önskat lite mindre text på ett par ställen och en något mindre tillrättalagt avslutning. Å andra sidan hör väl de lyckliga sluten sommarfantasierna till. Det här blir en bok att hålla tag i till nästa sommar.