I skuggan av det förflutna av Elisabeth Nemert är en fristående fortsättning på Drömmarnas flod. Även den som inte läst första delen kommer snabbt in i historien och får stifta bekantskap med Miranda och Samela. Två vänner med världen som sin arbetsplats.

Berättelsen tar sin början i USA, Miranda får reda på att hennes före detta pojkvän (som är känd artist) gått till pressen med hennes (av någon anledning) väldigt känsliga bakgrundshistoria. Han har tjuvläst Mirandas döda mammas brev till henne och väljer att gå till pressen och berätta att modern minsann var prostituerad. När allt briserar kommer adoptivfamiljen rusande till undsättning, de är inte vilken familj som helst. De är rika som bara den och driver tillsammans en stiftelse för att rädda djur. En stiftelse som Miranda frontar.

För att undvika mediadrevet bestämmer de att Miranda ska åka till släktgården i Sverige och vila upp sig tillsammans med vännen Samela. Hittills känns berättelsen logisk, men sen sätter den plötsligt en väldig fart. I Sverige hinner de knappt landa innan de hux flux packar väskorna för att åka till Gotland. De ska träffa en parfymör som ska ta fram en ny parfym å stiftelsen vägnar. För att göra detta måste hon lära känna Miranda. Efter några dagar i rosornas stad åker de inte tillbaka till stugan, nej nu är det plötsligt dags för Thailand och elefanter som ska räddas. Någon vila blir det helt klart inte tal om. Runt runt i världen flyger de för att rädda djur och läxa upp lokalbor kring hur man faktiskt ska hantera djur och natur. Det känns minst sagt sömnigt och förlegat.

Elisabeth Nemert skriver så att pennan glöder, men dialogerna är så faktaspäckade och stolpiga att det aldrig känns som äkta samtal. Berättelsen får stå tillbaka för att budskapet ska komma fram. Böckerna är späckade av fakta och miljöbeskrivningar. Trots att läsaren får ta del av utförliga beskrivningar av exakt vilka folkgrupper som plågar djur i Sahara och Thailand så är Samela, en av huvudpersonerna enbart ”ursprungsbefolkning från Latinamerika”, med andliga förmågor och ett kraftdjur.

Miranda och Samela är självfallet snygga, framgångsrika och intelligenta. Tillsammans trotsar de mediadrevet och fortsätter med sitt uppdrag att rädda världen från sig själv. Självfallet hinner de träffa på varsin man under allt flackande, och även om vägen inte är spikrak så är den så förutsägbar att inget överraskar. Utöver sitt flygande för att rädda världen tar sig vännerna även an att försöka nysta mer i Mirandas bakgrund, finns det några levande släktingar kvar i favelan hon räddades från som barn?