Det råder överflöd av böcker. Det märks på Stadsmissionen och Myrorna, på nätets alla säljsajter, ja till och med i grovsoprummet. Det svämmar över av gamla böcker som ingen vill ha.
Vänd på steken: nu är det läge att bli boksamlare! Kostnaden behöver inte vara avskräckande. Men samlandet är i själva verket en konst som är svårare att bemästra än man skulle kunna tro. Så mycket roligare!

Första rådet är att avgränsa. En samling blir riktigt intressant först när den är koncentrerad. Fokusera på endast en skönlitterär författare, exempelvis, eller ett ämne som Örebro, skalbaggar eller Boerkriget. Andra rådet är att söka perfektion. Skaffa dig endast exemplar som är så fina som möjligt. Normalt betyder det kompletta förstaupplagor i felfria band.

Boksamlaren kan behöva visst stöd av referenslitteratur. I Spektras handboksserie utgavs 1991 Mats Christoffersons Boksamlaren. Den är grundläggande och bra. Ännu mera klassisk är Försvar för boksamlaren av J. Viktor Johansson, skaffa den omarbetade utvidgade upplagan från 1958. Johansson öppnar dörren till samlande av äldre böcker. Han förklarar betydelsen av ”oskurna originalupplagor med omslag” vilket sannolikt låter som rena grekiskan för den oinvigde.

Ett exemplar av en nutida bok kan berövas sitt skyddsomslag och därmed förlora en del av sin lyster, men med de äldre handbundna böckerna är det betydligt mera komplicerat. Bokbindaren kan ha bestått boken med ett vackert band men samtidigt skurit ner snitten till ett minimum och skippat att binda med det ursprungliga häftesomslaget…

Ovanstående boktips kompletteras lämpligen med Björn Dals Sveriges zoologiska litteratur från 1996. Det är en bok som lika mycket handlar om bokväsen och bokhistoria som om djurböcker. Framför allt öppnar den läsarens ögon för teknikens betydelse för bokens utveckling.

Ända fram till första halvan av 1800-talet var boktillverkningen till stora delar ett hantverk. Visst är den tryckta boken ett exempel på industriell masstillverkning, men utrymmet för individuella variationer exemplar emellan inom en och samma upplaga är stora när det gäller äldre böcker.

Papperskvaliteten kan skilja sig åt från ark till ark liksom graden av trycksvärta. Korrekturfel kan ha korrigerats under tryckningens gång. Planscher kan vara handkolorerade och bokbanden är ofta utformade efter beställarens individuella önskemål.

Generellt gäller således att det enskilda exemplaret av boken har ett mycket större intresse i äldre tid än senare, då maskinproduktionen dominerar bokframställningen.

Björn Dals bok är sprängfylld av sinnliga fotografier. Kronologiskt tar författaren läsaren med på en resa där modena vad gäller bokband gradvis förändras. På 1700-talet publicerades en bok ofta häfte för häfte, allt eftersom tryckeri och handkolorist blev klara. Köparen tecknade prenumeration och betalade allt eftersom. När samtliga häften levererats gick ägaren till bokbindaren.

Från mitten av 1800-talet går den tekniska utvecklingen snabbt med allt effektivare tryckpressar. Papperskvaliteten sjunker då trähalten ökar. Förlagsbandet gör entré och utrymmet för individuella variationer minskar. Med Björn Dals generösa bokverk får man en god känsla för bokobjektets utveckling genom århundradena. Antikvariska böcker blir mindre mystiska men mer intressanta. Boksamlaren in spe vågar sig kanske längre tillbaka i tiden för att skaffa sig riktigt gamla objekt.

Ett sista råd: strunta i alla råd och gör som du vill.