Att läsa Barbro Lindgrens Du ber mig beskriva en flod och samtidigt vara instängd i en storstad, långt bort från den öländska naturen, är lite som att kliva ut i frisk luft och ta ett djupt andetag.

Där är barndomsminnen och nära familjerelationer, nyponrosor och hundloka, träd och flod, gryning och svalt ljus. Dikterna befolkas lika mycket av ekarna och askarna som av Arturs affär och Deurells gård och mödrar med sina barn. Människorna och naturen, med en delad samvaro som sträcker sig längre än vårt gemensamma minne.

Himlen är återkommande. Trots att där finns indrivande mörka moln, så är de inte enbart något negativt. Istället blir de en del av en helhet som också är både vacker och betryggande.

Barndomen blir en referenspunkt:

Vi visste inte att floden
hade en början och ett slut

Det förebådar betydelsen av de mörka molnen. Men även döden är en del av livet, en del av helheten. Genom att existera som en del av den helheten blir det uthärdligt.

Jag skulle kalla dikterna mer tillgängliga än utmanande eller nydanande. Det är fri vers som håller sig inom de ramar som sätts upp redan med de första dikterna. En sida för varje dikt, några sträcker sig över två. Ett okonstlat språk som använder scener ur naturen för att berätta om de mänskliga relationerna och erfarenheterna.

Bokens titel är också den första diktens titel… och även den första diktraden i den dikten. Det är en fantastisk titel som innehåller så mycket: duet och jaget, och därmed en relation, floden som kan vara både bokstavlig och symbolisk på samma gång, och en önskan om att få ta del av en annan människas perspektiv.

Lite synd bara att det blir sådan upprepning om boktitel plus dikttitel + första-rad staplade på varandra. Detsamma gäller de flesta dikterna i boken – de har en titel som sedan bara upprepas i diktens första rad, utan att repetitionen för den skull har någon poetisk verkan.

Men det är en på många vis fin diktsamling, inte minst för att den låter oss kliva ut både i naturen och i mänskligheten en liten stund, i all dess enkelhet och komplexitet på en och samma gång.