Den avslutande delen om Lara Jean Song Covey är i vanlig ordning ett trevligt återseende, och denna gången också lite nostalgiskt. Även om Jenny Hans trilogi egentligen inte är en favorit känns böckerna lite som att komma hem. Till ett hus fyllt med ångande kakor och oändliga filmkvällar. En plats att pusta ut.

I den sista boken har en tid passerat, och det är dags för Lara Jean och Peter att söka till college. Det är också den minst handlingsfokuserade boken, vilket snarare gynnar den än ligger den till last, tro det eller ej. Den tillåter läsaren i god ro att fokusera på Lara Jeans och Peters förhållande, och de hinder de möter tycks också mindre krystade än kärlekstriangeln från andra boken. I stället cirkulerar historien kring huruvida förhållanden kan hålla efter high school, och hur man gör för att inte glida isär.

Men trots att tid har passerat, tycks Lara Jean inte ha åldrats särskilt mycket. Hon och Peter verkar inte ha kommit varandra närmre fysiskt, vilket i sig självklart inte är ett problem, men i en svensk kontext upplever åtminstone jag Lara Jeans tankar om sex något påklistrade. Inte så mycket realistiska som en typ av moraliserande från de vuxna utanför boken. I stället för att beskriva en försiktig tonåring lutar det mer åt gammaldags sexualmoral, fast lite i smyg.

Lara Jeans förhållande till familjen är desto mer grundat. Systerrelationerna och hur de förändras är fortfarande centralt, och både intressant och underhållande att läsa om. Och de är också tråkigast att stänga pärmarna om.

Kort sagt kan man dock säga, att den som gillat de tidigare böckerna kommer älska även denna. Av de tre är fortfarande första boken avlägset bäst, men den avslutande delen är även den överlägsen tvåan.

Adjö, Lara Jean. Det var sannerligen trevligt att råkas.