Från bondgården i Ångermanland och det instängda livet reser Kristina 1972 till London för att vara au-pair hos en familj. Efter att ha vuxit upp under faderns tyranni längtar Kristina efter frihet, något hon trots rädslan och osäkerheten hoppas kunna finna i London. Men väl framme i au-pairfamiljen hamnar hon i en främmande värld. Föräldrarna i familjen ser hon knappt till och de två flickorna är minutiöst väluppfostrade, helt betingade på att klara av att vårdas av den ena efter den andra au-pairen. De gånger Kristina ändå möter modern i familjen gör denna det väldigt klart för henne att hon tillhör de tjänande och att vid minsta misstag kommer hon inte längre att ha vare sig arbete eller en säng att sova i.
När Kristina får kontakt med en annan au-pair-flicka, Anabel, i parken uppstår en till att börja med osäker vänskap som stegvis växer sig allt starkare. Anabel är i mångt och mycket Kristinas motsats, frimodig, lättsam och social. Hon tar med sig Kristina ut i Londons nattliv, där hon själv förälskar sig i en man, men Kristina känner sig mest bortkommen.
Berättelsen rör sig mellan olika tidsplan även om berättelsens nav utspelar sig i London. Vi får följa Kristina i närmast drömartade minnesbilder från barndomen, i vuxenlivet med man och barn och ett hårt arbete i industrin och i ålderdom då hon ligger mycket svårt sjuk i en säng på lasarettet och väntar på det oundvikliga slutet. Anabels liv ser vi skymta fram, efter att Kristina rest hem från London håller de två kontakt trots att deras liv utvecklas åt helt olika håll. Anabel gör karriär och gifter sig med en rik man, men lycklig blir hon kanske aldrig?
På det hela taget är detta en ganska ovanlig nyutkommen bok i det att den mycket tydligt handlar om klass. Kristina tillhör genom hela sitt liv den tjänande klassen och genom berättelsen får vi intrycket av att det inte handlar om ett val, snarare är det en väg hon genom uppväxten är predestinerad att följa. Det borde vara intressant. Men berättelsen lämnar mig med en besk eftersmak av tristess, är det så här våra liv ser ut? Är upplevelsen av frihet enbart en illusion? Vill jag fråga författaren. Och jag hör hennes röst svara mig att just så är det, friheten är till viss del en illusion, det är bara jag som inte kan acceptera det.
Publicerad: 2017-06-27 00:00 / Uppdaterad: 2017-06-28 11:12
Inga kommentarer ännu
Kommentera