Krönika

Skrivande: antingen eufori eller ångest?

Författare beskriver ofta sitt skrivande som omväxlande eufori och ångest. Som skrivande människa känner jag igen mig i den ganska slitna beskrivningen, för precis så är det! Och det där ruset när allting flyter, när språket bär sig själv och jag bara är ett ett medium för att få ut berättelsen, orden, till skärmen.

Igår bjöd Copacabanas Litterära Tisdagsklubb (CLT) in till samtal om ett skrivande liv med Eva Runefelt och Ann Jäderlund. Utgångspunkten för samtalet var hur skrivlusten och skrivkrampen styr och ställer i det skrivande arbetet. Eva Runefelt inledde med att säga att hon blivit utsparkad ur språket och hade svårt att beskriva det eftersom hon inte hade så många ord kvar. Att språket i och med det blivit ogiltigt.

Ann uttryckte det som att hon snarare var trött på språket, samhället och livet i allmänhet. Hon betonade också att själva ihopsättandet av boken, kontakten med förlaget, att välja omslag och korrläsa numer är en process som stör hennes skrivande. Men att hon trots det inte vill låta manusen förbli i byrålådan.

Jag uppfattar det som att många författare ser på sitt skrivande med stor kluvenhet, att det inte finns något mellanting, inga bra dagar, att det alltid är antingen himmel eller helvete. Men jag har alltid tänkt att de som skriver ändå är överens om att stunderna när det verkligen funkar räcker och blir över för att komma igenom de där stunderna när allt känns hopplöst.

När jag lyssnar på Eva Runefelt och Ann Jäderlund börjar jag dock att tveka, det finns något så bittert hopplöst i deras sätt att uttrycka sig om skrivandet. Som att de är så utelämnande till det, att de varken kan leva med det eller utan det. För mig blir det en känsla av maktlöshet och att inte ha möjlighet att påverka sig själv och sitt eget liv. För jag vet också att skrivande handlar lika mycket om hårt arbete som flyt och oflyt. Att det bara handlar om att bestämma sig och göra.

Det finns en tanke hos båda de gästande poeterna att de bygger skrivandet på misslyckanden, att inte riktigt nå ända fram. Ann Jäderlund pratar om skammen i att skriva om något som hon inte upplevt och jag tänker att skrivandet handlar just om att ta sig igenom den skammen. Att det är då, i alla fall jag, känner att jag lever.

Jag brukar gå ifrån kvällar på CLT och känna mig upprymd, inspirerad, fylld av vilja att läsa och skriva. Men när jag gick hem igår snurrade bara en tanke i mitt huvud; om man blir sådär less av att skriva, så vet jag inte om jag vill skriva längre. Om de som trots allt är förebilderna och de som lyckats ändå tappar glädjen, är det värt allt slit då? Jag vet inte riktigt. Vad tänker ni?

Emelie Novotny

Publicerad: 2011-03-23 23:00 / Uppdaterad: 2011-03-23 23:06

Kategori: Krönika

6 kommentarer

jag tänker att det finns så många sidor av skrivandet och att man kanske inte har något val. att leva ett skrivande liv kanske är svårt ur vissa aspekter men skulle de positiva aspekterna som kommer ur skrivandet kunna hämtas någon annanstans, jag tror inte det… inte om man känner ett starkt behov av att uttrycka sig genom att skriva.

lisa Oregistrerad 2011-03-24 00:07
 

Jag tror att även skrivandet innehåller gråskalor.Visst kan texter värkas fram och inte kännas klockrena. Men så ser väl livet i övrigt ut också? Och många andra jobb förutom författandet i synnerhet.

Sonja Oregistrerad 2011-03-24 00:38
 

Jag tycker mest det handlar om hårt arbete, som du säger. Jag sätter mig ner och kämpar på, ord för ord, och jag blir glad när jag får ihop en scen som funkar, en känsla som berör, ett språk som flyter och en historia som välver sig framåt. Vissa dagar är definitivt roligare än andra, men den där ”kan inte leva med eller utan”-känslan som är så ångestförknippad har inte riktigt jag. Kanske för att jag i ett tidigare liv höll på med helt andra saker. Jag har inte skrivit hela mitt liv för att jag ”måste”. Jag ”måste” ingenting. Vill jag inte skriva längre, så slutar jag väl och gör nåt annat.
Men så är jag inte heller poet:)
Hej
Marika King

Marika King Oregistrerad 2011-03-24 07:31
 

tack för era tankar och funderingar!

Sonja, jag tror inte att jag menar att skrivandet alltid ska vara lättsamt och roligt, men jag tänker att det positiva måste uppväga det negativa för att det ska vara värt, så är det iaf för mig.

Lisa och Marika, jag tror på det aktiva valet, den fria viljan. jag skriver också när jag vill det. kan jag inte skriva väntar jag, det funkar alltid någon annan gång.

Marika, jag tror inte att det är skillnad på att skriva poesi eller prosa, jag tror att man skriver det man kan skriva och att det i grunden är samma skrivande.

Emelie Novotny Redaktionen 2011-03-24 10:46
 

Jag blev ganska förvånad av att en författare som Ann Jäderlund hade en sån negativ inställning till sitt skrivande. Jag tänker på många av hennes texter som sinnliga, som kopplade till något lustfyllt, där skrivandet (som jag upplever det) blir ett sätt att upptäcka det vackra i det enkla och i språket. Det är ju så jag själv ofta tänker på skrivandet och lite då och då tycker jag att jag hittar texter som utstrålar den känslan.

Men. En diskussion som den på CLT visar kanske återigen bara att text och författare är ganska frikopplade från varandra. En lustfylld text behöver inte alltid betyda en lustfylld författare, och tvärtom. Jag tänker, och hoppas, att det mest har att göra med hur olika vi är som människor och att man projicerar sina negativa känslor på olika saker.

Anna Carlén Redaktionen 2011-03-24 13:39
 

Har man som Jäderlund skrivit poesi på högsta nivå i närmare trettio år (säkert mer), och sannolikt utan någon riktigt ordentlig lön för mödan (annat än att hon måste svara för det hon skriver mer än andra behöver), så kan man väl få vara trött på det periodvis.

Vad ska mn skriva om efter trettio år? Hur får man det angeläget, hur motiverar man sig? Det ligger i sakens natur att det i alla fall blir svackor, skulle jag gissa.

Johan Oregistrerad 2011-06-13 23:18
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?