Recension

: Det händer här
Det händer här Henrik Bromander
2009
Ordfront
6/10

En samtida ögonblicksskildring

Utgiven 2009
ISBN 9789170374678
Sidor 299

Om författaren

Henrik Bromander (född 1982) är författare och serietecknare. Han har bland annat gjort seriealbumen Hur vi ser på varandra (2005), Allt jag rör vid försvinner (2009), Smålands mörker (2012), Kurs i självutplåning (2015) och Shahid/Skärvor (2019). Han har också gett ut novellsamlingarna Det händer här (2009) och Korrespondensteorin (2012), liksom romanerna Riv alla tempel (2014), Vän av ordning (2016), Bara en kram och Högspänning (2019).

Henrik Bromander – författarens blogg

Sök efter boken

Av Henrik Bromanders debut Det händer här skulle man kunna sätta upp en matris. På den ena axeln skulle de fyra huvudpersonernas namn stå och på den andra axeln skulle det vara uppspaltat vänner, föräldrar, intressen, ålder, socialklass, sexuell erfarenhet, hemort och sysselsättning. När matrisen är ifylld skulle man empiriskt kunna studera sambanden mellan den 17-åriga indiepoptjejen Jennie, den mobbade 14-årige Tomas, konststuderande överklasstjejen Amanda och thaiboxande datahackern Robert. Något speciellt mönster skulle man dock aldrig finna, utan snarare skulle man kunna byta ut vem som helst av dem och sätta in valfri annan tonåring, exempelvis sig själv som sextonåring, och jämvikten i matrisen skulle fortfarande vara intakt. Men bara för att matematiken inte ser sambanden, betyder det inte att de inte finns där.

Det händer här är en novellsamling bestående av fyra noveller av varierad längd med de fyra personerna i varsin huvudroll. Dessa skildras i en händelseserie som för alla kulminerar med en händelse som påverkar, eller eventuellt kan påverka, deras liv. De träffas däremot aldrig, huvudrollsinnehavarna, men ändå finns där en helhet i boken genom att de alla är identitetssökande tonåringar som söker efter sin plats i tillvaron. Upplägget är med andra ord inte helt unik, men läsare med fobi för taffliga tonårsskildringar av Bullens tittarfilms slag ska ändå inte avskräckas, för Bromanders debut är varken tafflig eller någonting man finner på ”nästan vuxen”-avdelningen.

Styrkan i Bromanders bok ligger främst i huvudkaraktärerna, han introducerar dem effektivt och efter bara någon sida känner man dem väl. Jag-formen används i tre av dem, och där skiftar Bromander språket så att det anpassas väl till respektive berättare. I den första novellen, den om indiepoptjejen Jennie, används t.ex genomgående &-tecknet istället för ett utskrivet ”och” , många versaler och en hel del parenteser. Det förstärker hela beskrivningen av henne som sms-ande fjortisbrud, samtidigt som det skapar en viss irritation för mig som läsare. En av de två längre novellerna, den om mobbade Tomas, är dock skriven i han-perspektiv, och även om dess språk också är anpassat runt honom så finns här beskrivningar om till exempel en buss som ser ut att ”ha varit med sen Franco-diktaturens dagar”, vilken inte borde vara huvudkaraktärens språk.

Annars är denna, tillsammans med den andra längre novellen, den om thaiboxaren Robert, de intressantaste. Detta främst beroende på just längden och att den dramatiska nivån är högre än i de två kortare novellerna. Novellen om överklassflickan Amanda betraktar jag som den minst intressanta, kanske för att identifikationsfaktorn här också är som svagast. Där de övriga novellerna ger associationer till min egen uppväxt, är igenkänningsfaktorn här mest bestående av jeansmärken, champagnesorter och en slags brattig överklassmiljö som är väldigt 2000-tal.

De komplexa och välbeskrivna huvudkaraktärerna kontrasterar dock mot att vissa biroller ligger farligt nära att utgöras av klichéer. Främst tänker jag då på Amandas uppåtsträvande överklassmor, men även Tomas’ föräldrar befinner sig lite för nära djurkrematorfamiljen i Killinggängets film Fyra nyanser av brunt. De räddas dock av att relationen till Tomas, som hatar sina föräldrar, beskrivs lysande. Fadern introduceras till exempel genom att Tomas, som sitter bredvid honom på ett charterflyg, irriterar sig på hans jordnötsätande:

Först stoppade han in jordnöten i munnen och liksom vispade runt den där inne med ett sliskigt, sugande ljud. Sedan körde han ut nöten mellan sina framtänder och började gnaga på dess yta som om han var en ekorre, bara för att sedan plötsligt växla ätteknik igen och föra in nöten i munnen och tugga sönder den med överdrivet stora, ljudliga käkrörelser.

Sammanfattningsvis är Det händer här en ögonblicksskildring av fyra unga människor, vilka, som det står på baksidan ”skildras just som de är”. Det är ett avklätt porträtt som varken skönmålar eller överdramatiserar, utan bara visar upp hur livet kan te sig för fyra svenska ungdomar under 2000-talet, och bör intressera läsare som absolut inte själva behöver vara tonåringar.

Oscar Rooth

Publicerad: 2009-11-30 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-23 12:38

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3518

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?