Under femtitalet ägde en mäktig väckelse rum i det inre av Västerbotten. En av dem som frälstes under mötena var Gideon. Uppfylld av anden for han ut i den gudomliga naturen för att visa sin kärlek. Han skulle just omfamna en tall när han fastnade med foten i den fuktiga mossan och föll raklång med huvudet före. Pang. Han låg där i timmar och svävade mellan liv och död. När han vaknade var han blind och frälsningen var som bortblåst.

En vårdag 2007 stiger en man av bussen i Avabäck. Hans namn är Olof Helmersson, före detta väckelsepredikant och han har kommit för att betala tillbaka en gammal skuld. En gång i tiden frälste han över fyrahundra själar här. Några av dem två gånger. Nu har han kommit till insikt om att Gud inte finns och att frälsningen endast är en sjuklig känslostorm. Han har kommit tillbaka för att avfrälsa och på så sätt rätta till sitt misstag.

Men det visar sig att Avabäck inte är intresserade av någon avfrälsning. I själva verket har de redan genomfört en själva. Vi får träffa Torvald som aldrig trott på något annat än konsten, Bertil i Nybränna som sedan barnsben varit övertygad ateist och Gideon som för alltid tappade sin tro ute i skogen.

I församlingen är det bara två personer kvar. Den ena är svårt sjuk och riskerar att avlida vid minsta själarubbning och den andra lyssnar inte på honom. Ingen verkar egentligen vara intresserad av vad han har att säga. Dessutom verkar Avabäck dölja en mörk hemlighet. Olof Helmersson börjar till slut att ifrågasätta om han verkligen var den predikant som han trodde.

Berättelsen om Olof Helmersson heter inte Norrlands akvavit av en slump. Tro och tvivel skildras som rus och bakrus och som helhet har berättelsen en bitter eftersmak. Ändå lyckas den på något sätt vara värmande. Norrlands akvavit är en otroligt välskriven bok kryddad av stämning och humor och den huvudvärk man får av alla absurda vändningar är enbart något positivt. Den ger en svår törst efter mera.