Det börjar med ett för tidigt uppvaknande där hjärnkirurgen Henry Perowne under natten den 15 februari 2003 blir vittne till hur ett brinnande plan störtar in mot London. Är det ett attentat? Finns det en koran ombord? Eller är det ett dramatiskt motorhaveri som tvingar ner flygplanet? Ian McEwans roman Lördag handlar framför allt om den rädsla som följt i spåren av terrorattentaten mot USA den 11 september 2001 för individer såväl som för hela samhällen. Romanen handlar också om västvärldens balansgång mellan ansvarstagande och maktutövning efter attentaten. Där ”Knepet, nyckeln till människans framgång och dominans, är som alltid att vara selektiv när man visar förbarmande.”

Inför författandet av Lördag spenderade McEwan två år vid National Hospital for Neurology and Neurosurgery i London och händelseförloppet i Lördag, som utspelar sig under en enda dag, behandlar i mycket kirurg Perownes reflektioner kring den egna professionen. Tumörer ska upptäckas och avlägsnas. Blodflöden ska stillas. Allt detta i den mänskliga hjärnan vars verksamhet inte ens forskarna har kartlagt fullt ut. Operationer i okänt territorium.

Med antidemonstrationer inför det stundande kriget mot Irak i bakgrunden blir Perownes resonemang kring egna beslut och operationer som kirurg en indirekt bild av problematiken med den dåvarande regimen i Irak och hur den kan behandlas. En god avsikt (åtminstone ur ett västerländskt perspektiv) ställs mot en osäker utgång: Törs vi attackera och antagligen avsätta en regim utan att ha full förståelse för konsekvenserna? Intentionsetik ställs mot konsekvensetik.

Det stora värdet i Lördag finns i McEwans förmåga att fånga den orolighet som finns i västvärldens alltmer övervakade samhälle och överföra den till ett mer tillgängligt individplan. Den familjemiddag som Perowne förbereder under stora delar av lördagen skapar en tydlig bild av splittring än idag präglar västvärlden om hur situationen i framför allt Irak bör hanteras. Skickligt lyckas McEwan också lyfta in och resonera kring mer aggressiva ”öga för öga”-attityder som frodats i attentatens direkta efterdyningar. Han skapar utifrån en enda engelsk familj en bild av precis hur oförutsägbart och kolossalt avancerat världens alla samhällen kan vara, hur många faktorer som kan påverka ett händelseförlopp och vilka konsekvenser som kan uppstå. Trött på ansvaret någonstans i runt middagstid i romanen konstaterar Perowne:

i varje ögonblick, biljoners biljoner möjliga framtider; den rena slumpens och naturlagarnas kräsna val framstod som frihet från en dyster guds intrigerande

Men vid kvällstid har McEwan övertygat sin hjärnkirurg att fortsätta sina operationer – att våga ta ansvar även om konsekvenserna aldrig helt kan överblickas.