Utgiven | 2004 |
---|---|
ISBN | 9113012878 |
Sidor | 168 |
Döda Paret, Socker-Conny och Superhajen. Välbekanta figurer för alla Pirinen-fans. Här är de nu, tillbaka igen tillsammans med Döden, Konstnären och en massa andra figurer. Joakim Pirinens nya seriealbum handlar om samhället. Om familjer, karriär, jämställdhet, politik och alla andra prylar som tillsammans bildar enheten samhället. En del är ren komik, en del är samhällskritik, en del är skruvat och en del är bara ganska äckligt tecknat. Det verkar även handla en del om medelålderskris.
Döda Paret har middag med ett annat par, och kvinnan i det andra paret är för ung, pratar om rockgrupper Döda Paret inte känner till och får dem att känna sig gamla. Anagram på Joakim Pirinen kastas in då och då för att liva upp. Och det behöver livas upp, tro mig.
Det finns vissa höjdpunkter då man drar på munnen eller i alla fall ler lite igenkännande, men det mest är bara jämntjockt och ganska meningslöst. Inget nyskapande, ingen egentligen intressant eller tänkvärt. Det handlar mycket om att som det heter på utrikiska stating the obvious. Säga sådant som alla vet, som alla pratar om, som alla kan fundera ut, fast säga det medelst kluddiga svartvita teckningar.
Jag är inte imponerad. Jag hade ganska stora förväntningar, Pirinen, honom har man ju hört talas om, det ska ju vara bra. Tänkte jag. Har alltså inte läst något av författaren innan. Det kanske är ett handikapp eftersom man då inte är insatt i mytologin. Ja, det kan jag köpa. Det bör ha dragit ner läsupplevelsen. Kanske är jag inte heller riktigt målgruppen. Jag tycker att tonen och stilen är ganska grabbig. Jag är inte särskilt grabbig. Japp, det kan också påverka min upplevelse i negativ riktning. Kanske hade jag för höga förväntningar.
Men boken SÄGER ju inget. En samhällskritisk bok som inte SÄGER något som inte redan är uttjatat till döddagar. Det är innehållslöst och till råga på allt inte särskilt kul. OK, jag kanske inte förstår humorn. Fine. Men låt oss utgå från att jag har lite rätt i min kritik.
Jag förstår inte heller hypen. Det finns en potentiell förklaring. Min pappa tog boken och kikade i den i typ tio minuter. Sen sa han: "Den där Pirinen, han måste ha en massa kompisar bland journalisterna, så mycket beröm som han fått."
Mmmm. Min pappa och jag tillhör inte direkt samma målgrupp, men vi är rörande överens om att detta inte var mycket att hänga i julgranen. Döm själva om ni tror att det beror på vår kollektiva tjockskallighet eller om det kanske är så att det här är en ganska trist bok. Jag är iallafall en besvikelse rikare.
Publicerad: 2004-04-07 00:00 / Uppdaterad: 2004-04-07 00:00
13 kommentarer
Usch vilken kass recension. Inte särskilt van att läsa serier va? Kom tillbaka när du är lite intresserad av seriegenren istället.
#
Din recension "SÄGER ju inget" den heller.
#
läs svenska apan istället.
#
Tråkigt att boken upplevdes så. Själv blir jag helt tagen av växlingarna mellan teckningsstilarna, av förmågan att fånga det drömska och av språkglädjen i lekarna med ord och bokstäver. Och jag skäms inte över att tycka likadant som journalisterna.
#
Pirinen är kanske inte det enklaste att börja med när det gäller serier. Läser själv mycket serier och har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om honom. Ibland är det briliant men ofta känns det bara tråkigt och intetsägande.
Med en juste serie slår man hela världen med häpnad:)
#
Min pappa tyckte att den var bra. Min pappa är inte journalist. Han tillhör heller inte min målgrupp. Det är min pappa det.
#
Det är klart man får tycka som journalisterna. Men man måste också få tycka annorlunda. Jag gillade inte den här boken. Alltså skrev jag det. Tyckande är SUBJEKTIVT. Om ni andra gillar den så är väl det jättebra för er. Grattis till en bra läsupplevelse i så fall!
Jag läser serier ibland, det är väl kanske inte min favvogenre. Dock är jag visst intresserad av seriegenren. T. ex. så samlar jag på gamla utgåvor av Prins Valiant. Jag påpekar faktiskt även i recensionen att min relativa ovana vid serier och Pirinen antagligen drog ned min läsupplevelse. För den som orkar läsa hela recensionen alltså…
#
Anna L: Du är lättaggad du Anna:) Varför gå i försvarsställning så där direkt. Varför inte bara låta vissa saker vara? Varför inte bara förklara vad du menar genom att utveckla ditt resonemang?
Ibland gör du väl det men jag saknar det ändå måsta jag säga.
Du skriver bra och läsvärda recensioner annars. Fortsätt med det.
#
När det gäller just den här recensionen så tycker jag att det är just det jag gör, utvecklar vad jag menar.
Ibland är det så att den som kommenterar inte egentligen kommenterar för att ge kvalitativa synpunkter, utan för att han/hon är bitter på världen och vill kasta skit på vem som helst. Ibland är det så att de som kommenterar har svårt att acceptera att jag tycker annorlunda än de. Då är det svårt att inte gå i svaromål (särskilt om man pluggar juridik och är tränad i att alltid argumentera för sin sak)
Ofta är det så att jag tycker att alla kommentarer förtjänar svar, och tonen i mitt svar är tyvärr ofta beroende av tonen i kommentaren. Jag försöker att inte ta det så personligt, och tycker att jag hanterar det bättre än jag gjorde i början. Samtidigt tycker jag att jag har rätt att vara kaxig! Jag vill hävda min rätt att föra fram mina åsikter.
Ytterst handlar det väl om att jag, liksom många, har svårt att ta kritik. Men jag ska fortsätta att jobba på det!
#
Fast det är ju dumt om folk tror att jag är sur, för så är det absolut inte! Det är skitkul att folk tycker att det jag skriver är något att lägga ned tid&energi på! Så, alltså, jag är inte särkilt "lättaggad", utan kanske mer uttrycker mig klumpigt.
#
Att skriva "T. ex. så samlar jag på gamla utgåvor av Prins Valiant." i det här sammanhanget är lite som att såga Sture Dahlström och sedan bedyra att man samlar på Mitt Livs Novell. Men i allmänhet gillar jag dina recensioner, Anna.
#
Yeah, yeah, yeah, man kan lära sig mycket av Mitt Livs Novell…
#
Jag får samma vibbar av den här recensionen som när någon dissar Miles Davis som intentsägande, teknisk och tråkig – subjektivitet är underbart, men ibland känns det som att det är bättre om vi håller oss inom det vi känner till och kan i sin tanke uppskatta. För ingen får ut något om de som ogillar medie X skriver recisioner av X media.
Personligen tyckte jag att boken var bra, men inte nådde samma höjder som flera av de tidigare böckerna från Pirinen.
#
Kommentera eller pinga (trackback).