Recension

: Pinochet - the politics of torture
Pinochet - the politics of torture Hugh O´Shaughnessy
2000
Latin America Bureau
8/10

Pinochet – mördare

Tiden går, och samtid blir historia. Så även med de mörkaste delarna av samtiden/historien. Som exempelvis general Augusto Pinochets skräckvälde i Chile. Själv var jag inte ens född när generalen genomförde sin statskupp mot världens första folkvalda, marxistiska president Salvador Allende. Och när Chile åter gick från diktatur, till någon form av demokrati, så hade jag knappt hunnit bli politiskt medveten.

När Pinochet, i oktober 1998, blev arresterad i London – där han befann sig för att genomgå en operation – på uppdrag av en spansk domare (misstänkt för mord på spanska medborgare), så visste jag en del om vad som hade försigått i Chile under Pinochets ledning – tortyren, förtrycket av oliktänkande, diktaturen. Men så mycket mer konkret kan jag inte säga att jag visste varken då, eller fram tills helt nyligen. O’Shaughnessys bok är därför ett välkommet inslag.

Här skildras framväxten av ”tortyrens politik” – allt ifrån Pinochets uppväxt och inledande karriär som grå och tämligen opolitisk byråkrat och militär, till statskuppen och diktaturen. O’Shaughnessy, som själv var på plats och rapporterade från Chile under statskuppen, beskriver levande och detaljerat hur och vem som stod bakom kuppen. För även om Pinochet var en av de ledande, så var han inte ensam.

Vi får också en inblick i skräckväldet som följde, när DINA (Directorate of National Intelligence) – under direkt ledning av Pinochet – styr landet med järnhand. Avrättningar och tortyr av oliktänkande hörde till vardagen – både inom och utanför landets gränser. Och kanske kan Pinochets hat till Olof Palme (som bl.a. såg till att generalen blev offentligt utskämd i ett debacle på Filippinerna och Fiji) ha spelat roll i Palmes allt för tidiga död?

O’Shaughnessy gräver också i den amerikanska regeringens skumraskaffärer i kampen mot (om?) narkotikan. Under 1980-talets dagar deklarerade Ronald Reagan stolt att man skulle ta till alla medel mot narkotikaproduktionen i Latinamerika. Men kanske var det här en täckmantel för att kunna bekämpa oliktänkande (i t.ex. Nicaragua eller Colombia), som skulle kunna utgöra ett hot mot USA:s intressen? Och dessutom ett spel som Chiles regering mer än gärna spelade med i på USA:s sida?

Pinochet blev nu inte utlämnad till Spanien. Storbritannien vågade inte stå upp för mänskliga rättigheter, eftersom det ju varit en nära allierad till de brittiska konservativa man hade arresterat. Så trots att Pinochet otvetydigt är skyldig till mord och tortyr på tusentals människor, så släpptes han – fri att åka tillbaka till sin (av honom själv) lagstiftade immunitet i Chile. Ett nederlag för den internationella rätten. Men det var i alla fall ett banbrytande steg att någon över huvud taget vågade kräva honom utlämnad för de brott han har begått. Vi får hoppas att nästa steg tas snart – både mot Pinochet, och mot hans gelikar världen över.

Klas Rönnbäck

Publicerad: 2002-08-30 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-29 13:45

Kategori: Recension | Recension: #642

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?