Det tycks råda ett skriande behov på böcker med tips och idéer avsedda för dom som av skrivarmarknaden anser sig kallad. Böcker som klassificerar litteratur, skiljer bra från dåligt, pekar på universella drag i berömda verk osv. Förr i tiden var dessa böcker kanske mer ett resultat av en analytisk författare eller nyfiken litteraturforskare, drivna av viljan att förstå litteraturen. Idag är det handböcker i allt från valet av skrivmaskin till kontraktet med förlaget.

Det viktigaste i en sådan här bok vore naturligtvis påpekandet att det inte finns några rätt eller fel, utan lika många vägar eller modeller som författare. Det är naturligtvis rätt, men lika sant är att för att få en text publicerad så råder en del krav, och vissa generaliseringar låter sig göras. Rom byggdes inte på en dag och en roman skrivs inte på ett café efter den gudomliga ingivelsen. (Vissa betydande verk eller delar av dom har visserligen tillkommit under stora "skrivarrus", men detta torde inte rekommenderas, vilket å andra sidan säger en del om författaryrkets smått schizoida drag.)

Ordfronts förlag har sedan 1989 givit ut den nästan i överkant ambitiösa serien "Skrivandets hantverk", inalles 19 bidrag till Sveriges skribenter. Lars Åke Augustssons Lust att skriva. Romaner och noveller, är det senaste bidraget, och det är inte en nyutgåva av hans tidigare verk med namnet Att skriva romaner och noveller, utan en helt ny bok.

Den vänder sig till den som tagit sina skrivarplaner på allvar, men ändå befinner sig i början av denna bana. I lagom långa och varierade kapitel betas de flesta områden av inom skrivarkonsten. Här presenteras den vanligaste och mest giltiga terminologin, och här ges exempel på bra och dålig litteratur för sådan existerar; Augustsson drar sig inte för att vara subjektiv, och det känns bra. Vidare finns här reflektioner från andra svenska författare, rutor för standardexempel (t.ex. att skriva om sex) och ett flertal allmänt hållna övningar.

Egentligen är det inte bara en bok för den som vill bli författare, utan för alla som läser eller skriver, den ger perspektiv och förståelse för det skrivna. Och, om man ska vara ärlig, nog har väl de flesta som sysslat med texter också umgåtts med tanken att någon gång få publicera sig. Kanske inte ge ut den Stora Romanen under Det Stora Skrivarruset, men ändå …

(Till sist undrar jag vem som skrivit avsnittet på sidan 125, vilket får stå som exempel på dålig litteratur. Jag har mina misstankar, och den som med säkerhet kan bekräfta dom är hjärtligt välkommen.)