Kapitalismen har alltid haft en tendens att breda ut sig. Djupare in i samhällen, och även en geografisk utbredning – så till den grad att vi idag kan tala om en global kapitalism. Somliga ser det här som en välsignelse; i kapitalismens spår följer marknadens effektivitet och valfrihet – somliga menar till och med demokrati. Andra ser kapitalismens utbredning som en förbannelse; allt fler sugs in i exploatering, allt degraderas till handelsvaror som enbart har ett värde – penningens.

William Tabb tillhör snarast de senare. Man kan inte bara se på kapitalismen i ett statiskt perspektiv, och se på de många varor som produceras. Man måste se på hur samhället utvecklas på grund av kapitalismen. Kapitalismen, menar han, är som en stor, amoralisk elefant, som har brutit sig loss ur alla bojor. Den bryr sig föga om vad den trampar ned i sin väg. Den omskapar samhällen och maktförhållanden världen över. En dag kan ett företag lova stort – nästa dag sparkas arbetare och hela samhällen förlorar sina intäkter. Och kapitalismen växer sig allt mer mäktig; ett par stora elefanter slåss med varandra, och bara de starka överlever i konkurrensen.

Grunden till problemen ligger i de kapitalistiska ägarförhållandena. Men en global och avreglerad finansmarknad har snabbat på den imperialism som sedan länge rått, menar Tabb. Finansmarknaden har i sin tur snabbats upp av vår dags järnvägar; IT – de virtuella motorvägarna.

I kapitalismens spår följer kriser; elefanten löper amok. Det är något som upprepas – om och om igen. Trots det verkar folk inte lära sig läxan. Nu senast i Sydostasien, där en lång rad så kallade mirakelekonomier drabbades av hårda kriser. Det ledde till mycket försvårade levnadsförhållanden för många av de vanliga människorna. De här kriserna, menar Tabb, beror inte på misskötta ekonomier, eller korrupt kapitalism, utan är en integrerad del av den avreglerade kapitalismens verkningssätt.

Det är dags att vi försöker kedja elefanten igen, menar Tabb. Avreglerad kapitalism leder inte till välstånd och lycka för människor, utan enbart för en liten, rik elit – de som lyckas rida på elefantens rygg. I förlängningen måste vi dock också gå vidare. En reglerad kapitalism är inte hållbart i längden, utan en annan värld måste till.

Tabbs bok beskriver på ett enkelt sätt kapitalismen i ett dynamiskt perspektiv; koncentration av marknader och dess effekter, finansmarknadens inflytande etc. Dess nackdel är kanske att den är skriven för den som redan börjat tvivla. Det finns i Tabbs bok föga till övers för kapitalismen – inte ens dess goda sidor med hög utvecklingstakt, effektivitet att tillfredsställa en marknadsefterfrågan etc. Ett frontalangrepp på elefanten, helt enkelt.