“Jag har hyst långt mer romantiska känslor för dig än vad en man någonsin bör hysa för en vän”

1891 publicerades A Picture of Dorian Gray av Oscar Wilde i England

1905 översattes den censurerade versionen till svenska av Nils Selander

2024 översattes den ocensurerade versionen till svenska Christian Ekvall

Mycket vatten har flutit under broarna sedan den första översättningen, och det är minst sagt hög tid att den ocensurerade versionen av Dorian Grays Porträtt tillgängliggörs för en större svensk publik. Även om de ändringar som gjorts kan ta sig fåniga i en nutida kontext är ämnet censur av böcker och litteratur tyvärr högaktuellt på många håll i världen. Och då, som nu handlar det mycket om att begränsa tillgången till hbtq-litteratur på olika sätt. En nyöversättning av boken är således ytterst aktuell och otroligt viktig.

Är det ens möjligt att skriva en rättvis bokrecension om en klassiker. En klassiker som nästan alla hört tala som och de allra flesta har ett hum om vad berättelsen handlar om. Det är Dorian, och hans porträtt, som åldras istället för honom.

Dorian Grays porträtt tar sin början i Basil Hallwards atelje. Motvilligt berättar han för sin vän Henry Wotton om sin nya bekantskap, den vackre ynglingen Dorian Gray som står modell för honom. Ännu mer motvillig är Basil till att låta de båda vännerna träffa varandra, och så rätt han får. Henry lockar fram nya sidor och karaktärsdrag hos Dorian som handlöst kastar sig ut för att uppleva livets alla sidor, och inte minst dess synder. Hans innerliga önskan att inte åldras får oanade konsekvenser. Inte nog med att hans porträtt åldras åt honom, det bär också alla hans synder. Så att Dorian kan fortsätta vara den vackra, oskyldiga ynglingen som Basil en gång förälskade sig i.

Dorian Grays porträtt är, utöver en berättelse om synd och ofrånkomligt förfall en berättelse om Englands aristokratiska historia. Den är sprängfylld med kulturella referenser och ger en inblick i både societetsliv och de unga männens syn på livet och världen. Utöver det är den dessutom rolig, Dorian är dramatisk, Henry Wotton en uppviglare av rang och tillsammans tar de fram varandras sämsta sidor. Stackars Basil har inte en chans. Oscar Wildes språk är levande och teatraliskt, och måste ha varit minst sagt utmanande att översätta på ett så rättvisande sätt som möjligt.

”och något oändligt tragiskt över en romans så passionerad och samtidigt så ofruktbar”

Tillsammans med översättarens noter blir det också en berättelse om vad som ansågs vara oanständigt och opassligt att publicera i en tryckt bok. En stor del av strykningarna framstår som löjlig i vår kontext, men i sin kontext viktigt för att mildra det syndiga och otänkbara. De stycken som citeras ovan är alla exempel på stycken som censurerats i de tidigare utgåvorna.