Det handlar om Liis, trettiotvå, som jobbar på båt mellan Tallinn och Stockholm. Två veckor ”till havs”, två veckor i Tallinn. Hon gör också korsord för tidningar och är en riktig fena på att sätta ihop ordlekarna. Men mest driver Liis runt på Tallinns gator och pubar. Hänger med olika bekanta vid bardiskar eller på […][...]

Kristina Sandbergs autofiktiva bok En ensam plats handlar om att plötsligt drabbas av bröstcancer och genomgå synnerligen tunga behandlingar med cytostatika, operation och svåra biverkningar. Ofta skriver hon om den starka ångest hon känner inför tanken på att dö från sina barn. Det är försommar 2016 och Kristina är mycket trött. Men hon hinner med […][...]

I essäsamlingen Dödsmasker skriver Nils Erik Forsgård om döden och döendet ur många perspektiv: personligt, etiskt, statistiskt, historiskt, idéhistoriskt, litterärt, musikaliskt. Här finns nästan allt som kan uppbådas om ämnet ur otaliga källor och synvinklar: antika, medicinska, patologiska, ekonomiska, kulturella, juridiska, kristna, judiska, etiska och estetiska. Inom en kort tid gick flera närstående bort i Forsgårds […][...]

Anna växer upp på landet i fattigdom i början av 1900-talet. Efter moderns död följer hennes far henne till Kuopio där hon ska tjäna som piga i en doktorsfamilj. Det är genom den unga Annas ögon vi följer handlingen; det är hon som ung, skyddslös flicka som sitter bredvid ångbåtens skorsten med sitt knyte, på […][...]

En deckare som utspelar sig i ens hemmiljö, i ens egen by, en kommundel med omkring tusen invånare. Då måste jag bara läsa även om det genast ska sägas att någon inbiten deckarläsare är undertecknad inte alls. Men nu – ett undantag. Redan på boken I rättvisans blods första sida får vi läsa om hyreshuset […][...]

Efter min första läsning av romanen Fyra döttrar av Ann-Sofi Carlsson är jag konfunderad. Bokens innehåll, intrig är motbjudande. Jag brukar inte heller läsa deckare eller se serier med brutala kvinno- och barnamord. Jag hoppar också gärna över brottsnotiser i dagtidningar. Min reaktion ger mig ingen ro och jag läser boken på nytt. Vem är […][...]

Till världen föds en flicka år 1942 i en liten by på Island och får namnet Hekla eftersom hennes far är besatt av vulkaner. Fyra år senare får vulkanen Hekla ett utbrott och fadern tar sig dit, mycket nära, med vulkanens namne, sin lilla flicka. Fadern förskräcks och hans fascination inför den vilda skönheten får […][...]

Novellsamlingen Kleins korta och snärtiga titel är ett tyskt lånord som används i finlandssvenskan och särskilt i dialekterna för någon (eller något) som är liten och svag. I novellen “Biker Mice from Mars” frågar hårdingen Tommy den typiska frågan “E do klein?” (Är du svag?) när han utmanar berättaren att rida på en ko. På […][...]

Ocean Vuongs debutroman En stund är vi vackra på jorden (2020) handlar om honom själv och hans mor och mormor. Det finns något poetiskt vackert i titeln och Vuong lyckas just skildra skönhet i att minnas. Hela romanen är egentligen ett enda långt brev till ett ”du”, till hans mor Rose – arbetande på en […][...]

Fjorton noveller – på några sidor – som var och en kunde utvecklas till en större berättelse eller varför inte till film? Direkt kommer man in i textens universum, för att sedan vistas där precis som om man aldrig gjort annat och sedan avvecklas historien på ett ofta förvånande eller abrupt sätt. Bokens titel väcker […][...]