Midsommar bjuder ju på en hel del traditioner, och i år plockar vi upp vår egen gamla kära tradition: sommarboktips från redaktionen. Vet du inte vad du ska läsa i sommar? De där nyheterna du missat under året, eller kanske någon riktig klassiker? Läsa om någon gammal favorit eller något nytt? Oavsett vartåt det lutar […][...]

På målningen på bokens omslag – av Jacobus Vrel från cirka 1655 – ser vi en gammal kvinna se ut genom ett fönster mot ett litet barn. Kvinnan sitter med ryggen åt betraktaren, hennes ansikte förblir dolt. Likaså har hon ett vitt huckle över huvudet som anonymiserar hennes utseende. Kläderna är heltäckande vilket också anonymiserar. […][...]

Det skulle egentligen inte finnas några monster i Lucille länge. De fanns i stan förr, såklart – i vilken stad gjorde de inte det? Förr i tiden fanns de överallt, det kryllade av dem i luften och på arbetsplatserna, på gatorna och hemma hos folk. De var poliser och lärare och domare och till och […][...]

Gunnhild Øyehaug beskrivs av sitt svenska förlag som en av Norges mest egensinniga författare. I novellsamlingen Onda blommor, den tredje av Øyehaugs böcker som finns översatt till svenska, visar hon i allra högsta grad prov på detta. Den nätta samlingen, på 113 sidor, består av tjugofem korta noveller som handlar om alltifrån blodiglar som tuggar […][...]

Arbetarförfattaren kommer hem efter en längre bortavaro och skyggar inför mängden böcker i arbetsrummet. ”Är de verkligen så många, tänker man”. Rummet i lägenheten på Södermalm, nära den kolstoftsdammande Hammarbyhamnen, är litet och överfullt av böcker. Arbetarförfattaren liknar sig själv vid ”en ekorre i sitt vinterförråd”. När buntarna av volymer på golvet blir så många […][...]

Mina och hennes lillasyster Jasna skickas iväg av sina föräldrar och kommer med den sista bussen från Sarajevo innan staden stängs av från omvärlden. Deras första stopp är hos pappans bekanta i Makedonien och Mina tror att det bara handlar om några veckor. Men veckorna blir till månader och det blir uppenbart att de inte […][...]

Det är morgon och Hanna har, tyvärr, varit tvungen att ta sig en liten sup innan jobbet. Det gick inte att undvika när hon hade tvingades se både sitt ex och sin före detta bästa kompis på tidningens mingelsidor. När hon en stund senare kör mot jobbet behöver hon tyvärr passera en nykterhetskontroll, och självklart […][...]

Ibland är böcker vackra och präglar hela läsningen. Så sammanfattar jag mina tankar efter att ha läst ut biografin om Bruno Liljefors författad av Fredrik Sjöberg. Under läsningen av Liljefors’ liv och verk slog det mig flera gånger att formgivaren Nina Ulmaja bidragit mycket till min uppdaterade bild av konstnären, som också var nära vän […][...]

Klädmodena kommer och går i ett hektiskt tempo. Nyss var det lågt skurna, tajta jeans på kvinnor. Nu gäller superhöga midjor och massor av tyg i rejält vida jeansbyxor. Men snart är nog det tajta tillbaka igen. På ett sätt sker skiftningarna så snabbt att man skulle kunna argumentera för att utvecklingen nästan står still. […][...]

När jag var fem år gammal åkte jag till Åbo med min pappa och min farmor. Mina minnen från den resan är fragmentariska – den stora finlandsfärjan, de karelska pirogerna med äggsmör, Åbo slotts vita väggar – men syftet var att hälsa på Reijo och hans familj. Reijo var ett av de finska barnen som […][...]