David har förlorat minnet och vet inte vem han är. En annons i tidningen uppmanar familj och vänner att skriva brev till honom för att hjälpa honom att börja minnas igen. Barndomsvännerna Jon och Silje, och styvpappan Arvid hörsammar uppmaningen och börjar skriva. Genom att hjälpa David får de också en chans att berätta om […][...]

Människan härstammar från aporna. Ingen har missat det. Men personligen kan jag ibland ha lite svårt att ta in detta faktum, kanske för att tidsspannen är så stora. Två till tre miljoner år är mycket att omfamna för någon som kan hoppas på att bli 80 eller kanske 90. Men ja, vi människor härstammar från […][...]

Det är något med Nina Storm och hennes kollegor på Myndigheten för kulturstöd som fortsätter att skava på precis rätt sätt. Död man på rymmen den fjärde delen i serien, gör inget för att dämpa friktionen – tvärtom. Redan i inledningen, när en kista guppar upp ur en grav, slår tonen an. Det är inte […][...]

Midsommar bjuder ju på en hel del traditioner, och i år plockar vi upp vår egen gamla kära tradition: sommarboktips från redaktionen. Vet du inte vad du ska läsa i sommar? De där nyheterna du missat under året, eller kanske någon riktig klassiker? Läsa om någon gammal favorit eller något nytt? Oavsett vartåt det lutar […][...]

På målningen på bokens omslag – av Jacobus Vrel från cirka 1655 – ser vi en gammal kvinna se ut genom ett fönster mot ett litet barn. Kvinnan sitter med ryggen åt betraktaren, hennes ansikte förblir dolt. Likaså har hon ett vitt huckle över huvudet som anonymiserar hennes utseende. Kläderna är heltäckande vilket också anonymiserar. […][...]

Det skulle egentligen inte finnas några monster i Lucille länge. De fanns i stan förr, såklart – i vilken stad gjorde de inte det? Förr i tiden fanns de överallt, det kryllade av dem i luften och på arbetsplatserna, på gatorna och hemma hos folk. De var poliser och lärare och domare och till och […][...]

Gunnhild Øyehaug beskrivs av sitt svenska förlag som en av Norges mest egensinniga författare. I novellsamlingen Onda blommor, den tredje av Øyehaugs böcker som finns översatt till svenska, visar hon i allra högsta grad prov på detta. Den nätta samlingen, på 113 sidor, består av tjugofem korta noveller som handlar om alltifrån blodiglar som tuggar […][...]

Arbetarförfattaren kommer hem efter en längre bortavaro och skyggar inför mängden böcker i arbetsrummet. ”Är de verkligen så många, tänker man”. Rummet i lägenheten på Södermalm, nära den kolstoftsdammande Hammarbyhamnen, är litet och överfullt av böcker. Arbetarförfattaren liknar sig själv vid ”en ekorre i sitt vinterförråd”. När buntarna av volymer på golvet blir så många […][...]

Mina och hennes lillasyster Jasna skickas iväg av sina föräldrar och kommer med den sista bussen från Sarajevo innan staden stängs av från omvärlden. Deras första stopp är hos pappans bekanta i Makedonien och Mina tror att det bara handlar om några veckor. Men veckorna blir till månader och det blir uppenbart att de inte […][...]

Det är morgon och Hanna har, tyvärr, varit tvungen att ta sig en liten sup innan jobbet. Det gick inte att undvika när hon hade tvingades se både sitt ex och sin före detta bästa kompis på tidningens mingelsidor. När hon en stund senare kör mot jobbet behöver hon tyvärr passera en nykterhetskontroll, och självklart […][...]