Det fjärde numret av svenska Granta utlovar spökerier, men infriar inte sitt löfte. Min besvikelse växer för varje text och jag vet inte om det är författarna eller tidskriften jag ska vara besviken på. Är det så att Granta har samlat ihop texter de vill ha och sedan satt ett väldigt löst samlingsnamn på tidskriften […][...]

Ny litteratur föds och växer inte bara på dammiga hårddiskar, i mörka skrivbordslådor eller bakom ensamma datorskärmar i ensamma rum. Tanken om det undangömda skrivna, författaren som sitter själv på kammaren, kan kanske snart komma att vara bara en kliché i en tid där en skrivande människa kan exponera och utveckla sina texter i forum […][...]