Inför läsningen av Nina Wähäs nya bok, Titta inte bakåt, (recension kommer) läser jag om hennes debut S som i syster. Det är då jag inser att jag på kort tid har läst tre svenska debutromaner som handlar om just systrar. Det är Blenda och Trine i Monica Wilderoths Jag ska räkna till hundra och […][...]

I Den drunknade har vi två systrar, Marina och Stella, och så har vi Stellas man, författaren Gabriel. Stella och Gabriel bor i ett hus på landet i Skåne, Marina kommer dit på besök. Gabriel och Marina attraheras av varandra, de inleder en relation. Själva grundförutsättningarna i romanen är på intet sätt unika, utan det […][...]

En av de sista dagarna på sommarlovet fiskar jag fram en gammal DN söndag för att fördriva en stund. I den skriver deras litteraturskribent Lotta Olsson att en av bokens främsta kvalitéer är att man kan uppleva saker utan att sätta sig själv i fara. Och så är det ju. Jag har precis läst ut […][...]

Det började med en recension av danskarna Frederik Stjernfelt och Søren Ulrik Thomsens bok Kritik av den negativa uppbyggligheten, i Sverige utgiven på Ruin förlag. Det följde en debatt på Aftonbladets kultursidor i april. I mitten av maj tog diskussionen ny fart i och med Jesper Högströms debattinlägg i Expressen. Sedan har diskussionen förts i […][...]