Någon gång i tonåren snokade jag runt bland bibliotekets skräckhylla – jag hade nämligen läst mig sömnlös och livrädd genom den hyllan tidigare och nu ville jag ha mer, av någon anledning – och där fann jag någon som hade det märkliga namnet Lovecraft. Han beskrev vår verklighet som en skuggridå, en plats där ingenting […][...]

I somras flyttade jag från en liten lägenhet till en något mindre liten lägenhet. En av tankarna bakom det var att jag äntligen skulle få plats för alla böcker. Bah! Humbug. Den enkla sanningen är att det är omöjligt att få plats för alla böcker. Ingen har ännu, såvitt jag vet, studerat detta i den […][...]

Daniel ”Skippy” Juster är 14 år gammal. Han pluggar på en av de äldsta (och enligt vissa mest prestigefulla) katolska privatskolorna i Dublin. Nu faller han plötsligt död ner på lokala kafét och med sina sista krafter och en krossad donut skriver han namnet på flickan han är kär i. Det här är en komedi. […][...]

Mängder av upplagor, omslag prydda av rekommendationer av författare som Stephen King och Stephenie Meyer och naturligtvis redan en filmatisering i faggorna. Suzanne Collins Hungerspelstrilogi har i snabb takt erövrat världen, och på svenska finns lämpligt nog alla tre delarna i pocket lagom till sommarlovet. Hungerspelen utspelar sig i ett dystopiskt framtida nordamerikanskt rike vid […][...]

Bästa exemplet på begreppet högkoncept inom film måste vara actionrullen Snakes on a Plane. Den heter Snakes on a Plane och handlar om ormar på ett flygplan. Vad handlar Snakes on a Plane om, sa du? Jo, det är ett flygplan… och så plötsligt kommer massa ormar och skrämmer passagerarna. Den heter alltså Snakes on […][...]

Efter att länge ha varit en vitfläck på resekartan kan vi nu äntligen erbjuda en exklusiv paketresa till ett lika annorlunda som spännande resmål: Nordkorea. En resa där vi kombinerar storstadslivet i huvudstaden Pyonyang och bland annat besöker världens största idrottsanläggning, Runango May Day Stadium, med att upptäcka den bergiga och natursköna landsbygden i landets […][...]

Ah, Stephen King, skräckförfattaren som (sägs det) lugnat ner sig på gamla dar och försökt att bli en lite mer ”riktig” författare som inte behöver monster och spöken för att berätta en historia. Och jodå, av de fyra kortromanerna/långnovellerna i hans senaste bok är det egentligen bara en där det övernaturliga spelar någon större roll […][...]

[…] och jag blev stående där och det var en sådan där hastig paus i tiden, en sådan där kort stund som inte slås i bojor av tidens gång, utan står fri, som det är lätt att gå tillbaka till, och jag kände tyngden av flaskorna i påsarna, jag kände hur kallt det var, kunde […][...]

För fem år sedan skrev John Ajvide Lindqvist en gästrecension på dagensbok och valde då Varulvarnas natt från Wahlströms sjuttiotals-skräckserie ”Kalla kårar”. Det är en grovt misshandlad version av Richard Mathesons klassiska I am legend. Jag har inte läst Varulvarnas natt och vill inte heller göra det. En bok som döps efter varulvar när den […][...]

Vaknar. Läser Jan Myrdals Gubbsjuka. De två första meningarna lyder ”Det var hösten 1999. Jag var i Japan för att tala Strindberg för japaner till hundrafemtioårsjubiléet”. Jag tänker att det är bara Myrdal som talar Strindberg. Vi andra talar om Strindberg. Gillar det. Sedan läser jag Ajvide Lindqvists Människohamn. Det är spännande. I alla fall […][...]