Det påstås ibland att vi nu alla är medelklass. Att det inte längre finns någon arbetarklass i Sverige. Så är förstås inte fallet. Omkring två miljoner människor i Sverige är kroppsarbetare. De här människorna uppmärksammas dock väldigt sällan i det politiska eller kulturella samtalet. Det är något som de två upphovspersonerna till den här boken […][...]

Många gånger har jag öppnat romaner med inledningsscener där någon träder fram som har varit med om något speciellt. En bra början gör att berättelsen griper tag och jag vill veta mer om personernas liv och platserna där romanen utspelar sig. Romanen kan växa ytterligare om något brännande tema flikats in i handlingen eller om […][...]

Dagens arbetsmarknad är på många sätt vildare än på länge. Slaveriliknande villkor är i somliga fall tillbaka, medan andra arbetare tvärtom lider av totalt osäkra arbetsvillkor och måste jaga tider då de kan få jobb. Arbetsköparna försöker i allt högre grad att kapa villkoren för arbetarna – frysa eller till och med sänka löner, öka […][...]

Att Peter Mickwitz diktsamling Bo i ett hus som ligger i mörkret avslutas med en essä känns helt naturligt, eftersom alla texterna utgör reflektioner. De är ett tankearbete, där poeten och essäisten bearbetar samhällets förändringar – rasismens och främlingsfientlighetens normaliserande. Det görs dock inte genom att analysera det som händer där ute, runtomkring, utan framför […][...]

I Ingemar Modigs uppvaknande är det den oväntade vänskapen mellan den äldre, ensamme Ingemar med tvångssyndrom och den unga, fotbollsintresserade Dalia från Syrien som står i centrum. Trots att det är många allvarliga ämnen som behandlas så har romanen en lättsam och humoristisk ton: Att Ingemar Modig hamnade här, i en dragig tvåa på bottenplan, […][...]

Ngugi Wa Thiong’o uppmanar alla afrikanskfödda författare att skriva på sitt modersmål. Varför använda kolonisatörernas språk? Att använda härskarnas språk är bara att upprepa strukturer som vidmakthåller sakernas tillstånd. Och det står väl alla klart: forna kolonialmakter har på inget sätt bidragit till förbättrade levnadsmöjligheter på den afrikanska kontinenten. 400 år av gratis arbetskraft talar […][...]

Det är inte helt lätt att kategorisera Pär Thörns senaste bok. Är det en novellsamling? Som är semi-verklighetsbaserad? Eller är det kanske ett slags fiktiva essäer? Att genrebestämma texten är inte bara svårt utan säkerligen mindre intressant än att läsa den, så vi kan strunta i det där med kategoriseringen. Vi kan kalla det en […][...]

På ön Raxter i delstaten Maine ligger en flickskola, där en slags kontrollerad anarki råder. En smitta har utbrutit bland elever och personal, men inte bara människor är smittade – hela ön är påverkad. Den gör att träden växer för snabbt, och den gör att hjortar blir köttätande. Den påverkar inte unga barn, men de […][...]

I torsdags nåddes vi av den sorgligt tråkiga nyheten att författaren och illustratören Gunilla Bergström gått bort. Alfons Åbergs mamma finns alltså inte längre. Det känns overkligt och väldigt sorgligt. Den vi nog alla förknippar starkast med Gunilla Bergström är hennes karaktär Alfons Åberg. Barnet som står med fötterna på jorden samtidigt som han tampas […][...]

Elin Lucassi är kanske i första hand känd som satiriker, med korta fyndiga serier om samtidsfenomen, men hon rönte också stor framgång med serieromanen Ert blod på mina broddar om feministisk ilska och hämnd. Med Karantändagboken (frustrerande nog särskrivet på omslaget) tar hon en lugnare, mer eftertänksam approach. Det är en självbiografisk serie som vecka […][...]