Är det inte så för oss människor, att det finns tider, då vi fångar in tillvaron helt och hållet genom dagögat? Allt är då så självklart. Vi frågar inte, vi tar bara för givet. Och så kommer det andra tider, när vi ser med nattöga – ifall vi eljest lever med vaken själ. Det är […][...]

Min bekantskap med den norske författaren Tomas Espedal inleddes i och med att hans roman Mot konsten gavs ut på svenska 2013 (min recension av den finns här). Min inledande skepticism gentemot en författare som skriver böcker om att skriva böcker försvann i samma stund som jag invaggades i den poetiska rytm historien berättas på. […][...]

Som tjugoåring åkte jag till Värmland. Från Lund till en folkhögskola på värmländska landsbygden. Från ett välbetalt jobb som verktygsmakare till studielån och drömska drömmar om mitt skrivande, som brutalt krossades som så mycket annat. Det valet tänker jag ofta på. Rent ekonomiskt var det ett jävla puckat val, men å andra sidan gav det […][...]