När Moas pappa kallar in henne i köket en dag när hon kommer hem från skolan, hade det kunnat vara en alldeles vanlig dag om inte pappan just berättat om att Moas mamma, som försvann från familjen femton år tidigare, hade hört av sig med frågan om att på nytt få träffa Moa. I det […][...]

Lauren Oliver är en minst sagt väletablerad Y/A- eller ungdomsboksförfattare. Hon har skrivit såväl dystopiska framtidsromaner som mer realistiska psykologiskt drivna romaner, ibland med något slags övernaturligt inslag, som när huvudpersonen i Resten får du ta reda på själv gång på gång återupplever sin sista dag i livet. Dessutom har hon skrivit barnböcker om spöken. […][...]

Lauren Oliver slog igenom stort med ungdomsromanerna Resten får du ta reda på själv och den dystopiska trilogin Delirium, Pandemonium och Requiem. Så kom barnboken Liesl & Po, och jag måste erkänna att jag någonstans där tappade kollen på henne. Lätt förvånad blir jag därför när jag inser hur mycket hon faktiskt hunnit skriva sedan […][...]

Lyra och Gemma är två tonårstjejer. Kanske inte precis vanliga tonårstjejer. Faktum är att den ena inte ens ser sig som en människa. Hon är en klon, en replika. En kopia. ”Lyra” och ”Gemma” är också titlarna på de båda romaner som ingår i Replica, den första delen i en ny trilogi av Lauren Oliver, […][...]

Har ni tänkt på att när filmer och tv-serier ska ge djup åt en kvinnlig karaktär, så väljer de nästan alltid att berätta att hon varit utsatt för sexuella övergrepp? Jag menar inte att sexuella övergrepp inte är vardag för ett förödande stort antal kvinnor, utan att det har blivit ett enkelt knep för manusförfattare […][...]

Vad gör ett barn som inte vill äta sin middag? Tolvårige Cosimo väljer att klättra upp i en järnek i trädgården. Han sätter aldrig sin fot på marken igen. Handlingen är ett uppror mot en sträng pappa. Det är ett frigörelseprojekt och en del av ett vuxenblivande. Alltsammans observeras av Cosimos fyra år yngre lillebror […][...]

Kan man ärva sorg? Ensamhet? Tystnad? ”Sorg går aldrig över, vad de än säger. Det kan du lära dig här och nu så du inte blir besviken senare.” Så säger mormor Signe till sitt barnbarn Anja, jag-berättaren i Malin Nords roman Barmark, redan när hon är barn. ”Mormors berättelser tog plats i min kropp. Jag […][...]

Benitosommar är sommaren du minns. Den där sommaren när allting var så närvarande, att världen blev nästintill neonskimrande. Som morgonen när man sticker iväg och badar innan frukost, innan allting har vaknat. Eller kvällen när man aldrig gick och la sig. Det är sommaren 1999, och Karin är 22 år. Oscar tar fram en cigg […][...]

Sol är 22 men världsvan som få – och ändå inte, även om hon har oförskämt lätt att ta och få kontakt med de flesta. Hon stack hemifrån som sextonåring och har jobbat en hel del på kasino, men när hennes tvillingbror Gustav, den lyckade handelsstudenten som växt upp med fadern och serverats metaforiska stekta […][...]

Märit ska fylla 70 om några dagar. Hon har precis kommit tillbaka från en resa till Indien (ty så kan 69-åriga änkor göra på 2010-talet) och är på väg till barndomshemmet i Norrköping för att fira födelsedagen med sin tvillingbror. Så varför kliver hon av tåget i Lund? Jo, för hon har ju två andra […][...]