Den som letar böcker hos Stadsmissionen eller Myrorna måste rota sig igenom åtskilliga blocklimmade laminatband och drivor av nordic noir-pockets. Men då och då dyker det upp böcker som är annorlunda, vars yttre inte är industriellt billigt komponerat eller övertydligt säljande. Titlarna från Bo Cavefors Bokförlag till exempel. Man hajar till för det avvikande formspråket. […][...]

Vad har antikoloniala rörelser i Marocko och Algeriet, irländare och indier, skandinaviskt motstånd mot den nazistiska ockupationen, baltiska ”skogbönder” under Sovjettiden, Castro och Che Guevara, brasilianska fångar, haitiska slavar, Nelson Mandela och ANC, västtyska Röda arméfraktionen och danska Blekingegadeligan, basiska ETA, al-Qaida och Occupy Wall Street-rörelsen gemensamt? Tja, tillsammans med en mängd andra uppror, revolutionärer […][...]

Det börjar med slutet. En ung kvinna som fram tills nyligen uppfattats som en välartad, skötsam, lugn och privat person anmäler sig själv till polisen. Hon har i sin lägenhet skjutit ihjäl en journalist. Varför? Heinrich Bölls roman från 1974 – eller, inte roman, säger han i sitt efterord tio år efter ursprungspubliceringen, ”denna till […][...]

Jutta Ditfurth har spenderat sex år med att forska och samla material till den ambitiösa biografin över Ulrike Meinhof. Meinhof, ett namn från barndomen, omskriven och omtalad trots att hon då, i mitten av åttiotalet, varit död i ett decennium. Baader-Meinhof gruppen och RAF har haft stort inflytande på den politiska debatten och fortsatte att […][...]

Idag, inte minst i min generation, är vi vana att se terrorister som de framställts efter elfte september. Skäggiga, turbanprydda och så långt ifrån oss själva vi kan komma. Ett klassiskt De. I Steve Sem-Sandbergs dokumentärroman om Ulrike Meinhof framträder en betydligt mer mångfacetterad bild. Ulrike Meinhof är medelklasstjejen som blev terrorist. En välutbildad, välrenommérad […][...]

I april 1975 intogs den västtyska ambassaden i Stockholm av en grupp som kallade sig ”Kommando Holger Meins”. Det var en del av den s.k. Röda Armé-fraktionen, RAF – en tysk grupp på den yttersta vänsterkanten som hade tagit till vapen mot den kapitalistiska staten. Holger Meins, som kommandot var uppkallad efter, hade nyligen dött […][...]