Det skulle ju kunna vara så att jag är helt fel person för att skriva om den här boken. Jag är 57 år och den vänder sig till unga vuxna och skildrar en livssituation som jag har lämnat bakom mig för väldigt länge sedan. Men om texten håller, så håller texten – oavsett vem den […][...]

Alla barn vill vara som alla andra. Att föräldrarna ska tycka om varandra. Att familjen ska accepteras av sin omgivning. Att mamman ska accepteras. Romanen Glöm bort din saknad är Ann-Luise Bertells tredje roman. Den är en sorts fortsättning på hennes första roman Vänd om din längtan (2016) men kan läsas helt fristående. Den lilla […][...]

Den sista middagen. Smaka på den titeln. Det är ödesdigert, otäckt och fantasieggande. Sophie jobbar som en röst i natten på en lokal radiostation. Det är ett relationsprogram där hon agerar som experten Natalie. En natt ringer det in någon med en kusligt bekant röst som skakar om Sophie. I samma veva får hon en […][...]

Med Jag älskar dig till döds ändå slår Dorothy Parkers översättare ett slag för vad ”light verse” faktiskt kan åstadkomma. Den här lyrikgenren, med höga krav vad gäller poetens (och översättarens!) förmåga vad gäller rim och meter, må ha syftet att roa och underhålla (och visst är Parkers kvicka poesi underhållande) men dikterna skyr inte […][...]

Agnes verkar leva det perfekta livet. Hon har en man som tjänar bra, två fina tonårsbarn och ett tjusigt hem. Dessutom har hon ett attraktivt jobb som redaktör på ett bokförlag. Men ganska snart förstår vi att det är mycket som döljer sig under fasaden. Som att hennes perfekta man Martin är besatt av porr. […][...]

Marc Levy är en bästsäljande fransk författare som sedan många år är bosatt i New York, vilket litterärt tar sig uttryck i att han pendlar mellan Paris och New York, ofta inom en och samma berättelse. Hans senaste bok på svenska, Sakerna vi aldrig sa (2022), överraskar i positiv bemärkelse. Jag serveras inte riktigt den […][...]

När mormor sa ordet risgrynspudding lät det som om hon talade om en hemlighet som bara hon och jag och morfar kände till. Det var kort efter att jag ätit det för första gången och upptäckt hur gott det var och jag kunde också höra ett litet skratt i hennes röst, som om det gladde […][...]

Ingrid är en ung änka med ett litet barn. Hon arbetar som lärare, har vänner och trivs med sitt liv i Stockholm. Georg är ny i stan, journalist och ganska oerfaren när det gäller kärleksrelationer. De två möts hemma hos en gemensam vän och ljuv musik uppstår. Eller är den så ljuv, den där musiken? […][...]

I den förra romanen Dagboken jag aldrig skrev fick vår huvudperson ett uppdrag av sin tjugotvååriga dotter att föra dagbok i ett år. En dagbok som skulle berätta om hur det är att vara medelålders och som dottern dessutom glatt meddelar att hon sedan tänker lägga rabarber på. Det som var bokens behållning var hur […][...]

Veronica Clarke går en ljus framtid till mötes. Bra high school-betyg, rankad som årskursens avslutningstalare och på väg mot ett av USA:s allra finaste collage till hösten. Tills ett streck i räkningen uppenbarar sig, högst bokstavligt: en litet rosa streck på en plastbit hon just kissat på. Hon är gravid. När hon berättar det för […][...]