Jag läser aldrig med bokomslaget på. Om man tar bort det finner man då och då små mästerverk inpräntade i pärmen och hur som helst är det alltid i vägen, lossnar och ger skärsår. Istället kan det fylla luckan i bokhyllan eller -högen (förslagsvis högst upp i det senare fallet). Praktiskt. Bakom omslaget till Taksim […][...]

Jag tänker ofta på Kate Tempest och hennes album Let them eat chaos när jag läser Andrzej Stasiuks Nio. Kates album är i grunden skriven poesi men gör sig lika utmärkt som musik. Hon beskriver ett nutida London som ändå inte är helt olikt scenen för boken: Ett Warszawa klätt i en skrud av strax-efter-murens-fall-snitt. […][...]

Byt ut bokstaven r i ordet fara. Med vadå? Bokstaven s. Ingen förintelseförnekare kommer över min tröskel. Jag kommer att be personen dra dit pepparn växer. Troligen säger jag ord med helt annan valör. Izolda lever i Warszawa, blir huvudlöst förälskad i mannen med de tafatta händerna. Livet pågår i Warszawas getto som nazisterna inrättat […][...]

Målningen fångar min uppmärksamhet i nyhetsflödet på Facebook. Den lantliga idyllen med grinden och de rosenkindade barnen känns vagt bekant och inlägget har gillats av nästan 2 000 personer. Det gamla och det unga Sverige – sommarmotiv från Rotebro har målats av konstnären August Malmström, som också är upphovsman till Grindslanten – ett av våra mest […][...]

Jag har bott i Malmö i nio år nu och är en av dem som Daria Bogdanska beskriver i sitt självbiografiska seriealbum. De som köper nattmat för 25 spänn av personer som lever under andra villkor. ”Vissa måste arbeta så att andra kan festa” tänker Daria när hon tittar in genom fönstret till ett falafelställe […][...]

”Endast som vittne är människan till: Tag och skriv!” Så diktade en gång Gunnar Ekelöf, och sällan är det så påtagligt sant som då man läser om Förintelsen. Vi från Jedwabne är en fruktansvärt väl genomförd reportagebok. Den är också fruktansvärd, punkt. Den 10 juli 1941 sker en massaker på judar i den polska staden […][...]

När Wislawa Szymborska fick nobelpriset 1996 fick jag hennes senaste diktsamling av min farbror, som brukade köpa nobelpristagarna till mig eftersom han visste att jag tyckte om att läsa. Jag var femton år gammal och blev glad över att jag för en gångs skull förstod något. Utöver Karin Boye och lite samlingar klassiker (”jag har […][...]

Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka när jag läser MichaÅ‚ Witkowskis Margot. Jag hinner inte tänka. Allt går så fort och är så mycket. Margot, bokens titel och första huvudperson, är långtradarchauffören med traumatisk barndom och prostituerade nattepisoder. Hon, och alla andra långtradare, fascineras av den rullstolsbundna och socialt isolerade Joanna, som blir […][...]

Okej, det här är en fantasyroman. Så ja, den innehåller konstiga varelser, magi, sköna ungmör, en hederskodex signerad Beowulf och, såklart, en tvättäkta hjälte. Så tråkig framstår faktiskt Den sista önskningen till en början. Men redan några sidor in i boken förstår man att det här inte är den schablonmässiga saga det verkar vara, det […][...]

”Jentl, du har en mans själ.” Så säger Jentls far till henne när de bakom nogsamt stängda dörrar studerar Toran tillsammans. Flickan har läshuvud, men flickor får inte studera. Flickor ska gifta sig, föda barn och passa upp på familjen. När fadern dör tackar Jentl emellertid nej till alla äktenskapsanbud. Hon säljer sina tillgångar, klipper […][...]