Journalisten Anne Applebaum är, eller har varit, vän eller bekant med många ur den politiska eliten i såväl Europa som USA. Men under senare år har hon noterat att flera av hennes gamla vänner allt mer har övergett sina forna demokratiska principer, och kommit att omfamna auktoritära ideal, och stödja allt mer auktoritära regimer. Hur […][...]

Ni kanske tycker dessa tider med virus, sex avhuggna fötters avstånd, folk som gillar rökt ål och karantän är jobbigt. Att ett klappträ till politiker, som tillsammans med ett rikspucko till läkare far till Stockholm och slickar och gnider sig på allt de kom över – enligt rykten även på ett par högvakter –, höjer […][...]

Den första läsningen av novellsamlingen Spel på många små trummor av Olga Tokarczuk har jag mitt lokalbibliotek hemma att tacka för. Det skedde i januari/februari tidigare i år. Boken med sin crème caramel-färgade framsida drog mina blickar till sig – ett omslag som Ariel förlag utformat för 2018 års utgåva. Under några få sekunders bläddrande […][...]

I diktsamlingens förord konstaterar Agneta Pleijel att Wislawa Szymborska ”ärar ovissheten”. Särskilt tydligt blir det i dikten Ouppmärksamhet som inleds: Illa skötte jag mig i kosmos igår. Jag levde ett helt dygn och frågade inget, och förvånades inte över något.   Jag utförde mina dagliga göromål som om det var allt jag hade att göra. […][...]

Ni minns när Madickens mor fyller år och familjen ska ut på en födelsedagspicknick? De ror ut i ekan, vattnet är stilla, de välsvarvade årorna hanteras av fadern, hans byxor är välpressade, födelsedagsbarnet gömmer sig under ett solparasoll, ungarna sitter i fören. Det är så idylliskt att det gränsar till det motbjudande. När nötkreaturen jagar […][...]

Kronos, titanen som förkroppsligade tidens gång, har givit namn åt ord som kronologi och kronometer. Kronos är också namnet som den polske exilförfattaren Witold Gombrowicz använde på sin dagbok, en samling lösa pappersark, ett för varje år. Witold Gombrowicz började skriva sina dagboksanteckningar i lönndom på arbetstid 1952 eller 1953. Han hade en tjänst på […][...]

Babadag är ett litet samhälle i östra Rumänien beläget alldeles nära Svarta havet. ”Babadag, det var trötthet och ensamhet”. Med en av karttjänsterna som finns att nå på internet företar jag mig en egen resa till den stora byn eller lilla staden, beroende på om man tror på fastslagna definitioner eller ej. Jag släpper ned […][...]

Där döden finns, finns inte vi och där vi finns, finns inte döden. Därför är döden ingenting för oss. - Epikuros Det kan ha varit K. G. Hammar som i ett radiosamtal för några år sedan samtalade om döden. Bland mycket annat, antar jag. Han menade något i stil med att han vid dödsögonblicket önskade […][...]

Östern vidgar sig. Det som i På vägen till Babadag utgjordes av Europas östra yttergränser, är nu också de för oss avlägsna delarna av Ryssland samt Kina. Blicken är emellertid den samma, den som ser långt och skönjer det nära i det fjärran. Andrzej Stasiuk far genom landskap som får en att vilja ”dö…[och] återgå […][...]

När Världen bortom Dukla gavs ut var det den första boken av Andrzej Stasiuk som översatts och givits ut på svenska. Då, liksom nu, var det naturligtvis Tomas Håkanson som stod bakom överföringen från polskan till svenskan. I vanlig ordning med den äran, men det behöver vi nästan inte ta upp längre. Där Taksim, På […][...]