Moskva och Petersburg var för drygt hundra år sen städer av politiskt och kulturellt virrvarr. Men de var också hemvist för symbolister som Vladimir Solovjov, Andrej Belyj och Emilij Medtner. I Poesi och psykiatri – 16 essäer om det förra sekelskiftets ryska symbolistkultur har Magnus Ljunggren, professor emeritus i rysk litteratur vid Göteborgs universitet och […][...]

”Såna där idiotjävlar som släpper ut höns och illrar i skogen bara!” Hade jag glömt hur kontroversiellt civil olydnad kan vara så påminns jag snabbt om det när jag börjar prata med folk om Pelle Strindlunds och Stellan Vinthagens bok Motståndets väg. Civil olydnad som teori och praktik. Så förklarar jag, igen, att Vinthagen och […][...]

I tre decennier har de ekonomiska klyftorna ökat i Sverige. Oavsett höger- eller vänsterregeringar har politiken sett mer eller mindre likadan ut: avregleringar, bolagisering av statliga bolag, privatiseringar. Det är mest takten och argumenten som varierat något. Många undersökningar pekar på att majoriteten faktiskt inte vill ha det så. Ändå känns hopplösheten närmast kompakt. Hur […][...]

Politik på Facebook? Jag måste säga att jag är skeptisk. Eller möjligen var. Jo, Internet kan ha stor betydelse när det gäller att sprida information och åsikter och kanske framförallt för att finna stöd för redan befintliga åsikter. På gott och ont. Men varje gång nyheterna försöker pejla folkdjupen genom att rapportera att så och […][...]

I en av inledningarna till sin bok Arma Belgien, som nu äntligen har blivit översatt till svenska (tack, Alastor Press, för det!), skrev Charles Baudelaire: Tacksamt att göra en bok om Belgien. Det gäller att vara roande fast man talar om ledan, undervisande fast man talar om ingenting. Arma Belgien är en enda lång klagosång […][...]

Jag vet inte om man egentligen kan tjuvlyssna i en tältby. Det är tältduk och öppna ytor, liksom. Det går ju helt enkelt inte att låta bli. I alla fall är det skogsfestival igen. Jag sitter utanför tältet och skriver brev och smälter intryck. På ena sidan scenen pågår en liten verkstad i akrobatik, på […][...]

Jag tänker ofta på mig själv som en småstadstjej. Jag har bott i småstäder de senaste sex åren av mitt liv, liksom de sjutton första. Ändå är det där en sanning med modifikation. Något av en livslögn, faktiskt. För jag umgås ju inte i småstaden, jag arbetar inte här, jag hör egentligen inte till. På […][...]

Det börjar med slutet. En ung kvinna som fram tills nyligen uppfattats som en välartad, skötsam, lugn och privat person anmäler sig själv till polisen. Hon har i sin lägenhet skjutit ihjäl en journalist. Varför? Heinrich Bölls roman från 1974 – eller, inte roman, säger han i sitt efterord tio år efter ursprungspubliceringen, ”denna till […][...]

”Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.” Det är den moderata partiledare, tillika statsministern (finkänsligt nog namnges han aldrig), som skäller ut den moderata riksdagsgruppen. Det som gäller är belöningar och bestraffningar – vuxenmobbing man skulle slippa […][...]

EU:s byråkrati och överstatlighet är ett hot mot demokratin. Har du hört den förut? Eller kanske viktigare: är det sant? Sant är ju att vi överfört mer och mer makt på EU:s minst sagt komplicerade struktur de senaste decennierna. Sant är också att det knappast går att diskutera svensk politik, oavsett sammanhang, utan att få […][...]