Jösses, vad jag väntat på detta. Efter de mediokra Autograph Man och On Beauty började jag undra om Zadie Smith var ett one hit wonder, eller om White Teeth kanske rentav inte var så bra som man tyckte då. NW var en rejäl uppryckning, men ändå. Och så kommer då Swing Time och dansar arslet […][...]

Eh. Och jo, det känns som ett orättvist sarkastiskt sätt att recensera en bok jag borde gilla. Jag gillade ju verkligen Gappahs debut, novellsamlingen Sorgesång för Easterly. Jag gillar mycket modern afrikansk litteratur. Memorys bok har mycket som talar för sig. Och ändå: eh. Kanske har jag överdoserat på de här unga exilafrikanska romanerna på […][...]

Min bokmässa blev afrikansk i år. Kanske inte så konstigt när det var temat för det hela, men en av de fascinerande sakerna med bokmässan är att seminarierna är så många att man kan proppa fyra dagar fulla med dem, sedan jämföra med en vän som gjort samma sak, och finna att man haft helt […][...]

Vad är det som går sönder i ett land under diktatur, ett land där man inte kan lita på någon? Det där som går så snabbt att bryta ner, men är så oerhört svårt att vinna tillbaka igen. Människors tillit. Richard Wilkinson och Kate Pickett skriver om den i sin Jämlikhetsanden som en av faktorerna […][...]